Geosmin

Geosmin
Systematiskt namn	(4S,4aS,8aR)-4,8a-dimetyl-1,2,3,4,5,6,7,-oktahydronaftalen-4a-ol
Övriga namn	4,8a-dimethyl-dekahydronaftalen-4a-ol; oktahydro-4,8a-dimetyl-4a(2H)-naftalenol
Kemisk formel	C12H22O
Molmassa	182,31 g/mol
CAS-nummer	19700-21-1
SMILES	O[C@]12[C@H](CCC[C@]2(CCCC1)C)C
Egenskaper
Kokpunkt	270-271 °C
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Geosmin är ett samlingsnamn för luktrika organiska ämnen som produceras av streptomyces- och nanocystis-bakterier, gram-positiva bakterier bland aktinobakterierna.[1] Geosmin ger jorden den typiska lukt som förknippas med grävning och doften av regn.

Geosmin har en doft som människans luktsinne är särskilt känsligt för och som uppstår vid biologiskt sönderfall. En enda droppe geosmin i en vanlig simbassäng räcker för att en människa ska känna lukten av den,[2] eller för att uttrycka sig mer noga: Det räcker med 0,7 ppb.[3]

Den jordaktiga doften hos rödbetor orsakas av geosmin, som också är en starkt bidragande faktor till den doft som uppstår när det regnar på uttorkad jord.[3]

Kemiskt sett är geosmin en bicyklisk alkohol med den kemiska summaformeln C₁₂H₂₂O och ett derivat av dekalin. Namnet kommer från grekiskans γεω- "jord" och ὀσμή "lukt".

Referenser

• I. J. Bear, R. G. Thomas (1964). ”Nature of argillaceous odour” (på engelska). Nature 201 (4923): sid. 993–995. doi:10.1038/201993a0. 
• I. J. Bear, R. G. Thomas (1965). ”Petrichor and plant growth” (på engelska). Nature 207 (5005): sid. 1415–1416. doi:10.1038/2071415a0. 

Noter

1. ”Geosmin”. Nationalencyklopedin. Bokförlaget Bra böcker AB, Höganäs. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/geosmin. Läst 22 maj 2017. 
2. Ulrika Engström (11 maj 2007). ”Människans fantastiska näsa”. svt.se. SVT. https://www.svt.se/nyheter/vetenskap/manniskans-fantastiska-nasa. Läst 22 maj 2017. 
3. ^ [ ] Vivienne Baillie Gerritsen (juni 2003). ”The earth's perfume” (på engelska). Protein Spotlight (35). http://www.expasy.org/spotlight/back_issues/035/. Läst 22 maj 2017.