Geokarpi

Geokarpi (av grekiska: ge, jord, och karpos, frukt) är ett sällsynt fortplantningssätt hos växter.[1] Dessa borrar sina blommor eller outvecklade frukter ner i jorden, där de sedan mognar.[2] Bekanta exempel på geokarpi är flera ärtväxter.

Geokarpi kan ske med underjordiska blommor (protogeokarpi), eller från vanliga blommor, vars delar faller av och kommer ned i jorden efter blomningen (hysterokarpi). Metoden har utvecklats som ett effektivt sätt att säkerställa en lämplig miljö för växtens förökning.[2]

Geokarpi är också kopplat till solfluktionsjordar, där snabb upptining och frysning av ytjord orsakar nästan kontinuerlig rörelse. Detta fenomen är utbrett i höghöjdsområden i Östafrika. För att föröka sig böjer geokarpiska växter sina stjälkar så att frukten kan bäddas in i jorden under frysningsprocessen medan frukten fortfarande är fäst vid själva växten.[3]

Referenser

1. Skinner, J. D. (2005-11-15) (på engelska). The Mammals of the Southern African Sub-region. Cambridge University Press. sid. 35-40. ISBN 978-0-521-84418-5. https://books.google.se/books?id=iqwEYkTDZf4C&pg=PA39&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 8 december 2023 
2. ^ [ ] Oudtshoorn, Karen van Rheede van (1998-12-04) (på engelska). Dispersal Biology of Desert Plants. Springer Science & Business Media. sid. 117-118. ISBN 978-3-540-64886-4. https://books.google.se/books?id=bdTfBfsl-DcC&pg=PA117&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. Läst 8 december 2023 
3. Agnew, A.D.Q.; Hedberg, O., Georcapy as an adaptation to afroalpine solifluction soils (1969). Journal of the East Africa Natural History Society and National Museum XXVII. sid. 215. https://www.biodiversitylibrary.org/content/part/EANHS/XXVII_No.3_118__215_1969_Agnew.pdf. Läst 8 december 2023