Fotbollsklubben Gais spelade säsongen 1924/1925 i den nystartade allsvenska serien, som man vann före två andra Göteborgslag. Man deltog, i likhet med samtliga andra lag i allsvenskan, inte i Svenska mästerskapet 1925.
Gais främste allsvenske målskytt under säsongen blev Albert "Abben" Olsson med 18 mål.
Gais inledde Allsvenskan med en bortaseger mot Hälsingborgs IF, och Albert "Abben" Olsson blev klubbens historiska första målskytt då han nickade in 0–1 efter 28 minuter. Gais stormade inledningsvis fram i serien, och det enda poängtappet under de sju första matcherna kom genom oavgjort 1–1 mot toppkonkurrenten Örgryte IS i omgång 4. Under hösten kallades flera spelare in i det militära för exercis, och de gamla trotjänarna Fridolf Jonsson och Nils Karlsson, som egentligen hade lagt av, kom därför att göra varsitt allsvenskt framträdande, liksom reserven Albert Lindgren.[4] Ett på detta sätt försvagat Gais nådde bara oavgjort mot Västerås IK och Landskrona Bois, men sedan man återigen kunde mönstra ordinarie lag avslutade man hösten med starka 5–1 mot Hammarby IF, 6–0 mot Landskrona Bois, 3–0 mot IFK Malmö och 2–1 mot AIK. Efter en höst med tio segrar och tre oavgjorda gick Gais således till vintervila som serieledare.[6]
Under uppehållet drabbades klubben av tragedi: Den 17 november 1924 avled landslagsbacken Konrad Hirsch i hjärnhinneinflammation, bara 24 år gammal. Han hade spåtts en lysande framtid och vunnit OS-brons mindre än ett halvår tidigare, men nu var han borta, tagen av en sjukdom för vilken ingen bot fanns. Utöver denna tragiska förlust tvingades även Albert Liljedahl, som hade varit en av lagets bästa målskyttar under hösten, sluta på grund av knäproblem, och även målvakten Sigurd Mattiasson försvann ur A-laget.[6]
Till våren blev Manfred Johnsson från Lundby IF ny förstemålvakt, och på vänsterbacken hade Gais värvat in Gunnar Zacharoff från Jonsereds IF; den sistnämnde tilläts på grund av tidens övergångsregler emellertid inte representera Gais förrän senare under året.[7] I anfallskedjan ersatte B-lagets Arvid Björk den skadade Liljedahl. Trots dessa avbräck och ommöbleringar fortsatte Gais sitt segertåg när serien började om. Manfred Johnsson visade sig vara en riktig fantom i målet och höll nollan i sju matcher i rad innan IFK GöteborgsErnst Östlund överlistade honom i den fjärde minuten av den näst sista seriematchen. Totalt 634 minuter i sträck utan insläppt mål var ett rekord som stod sig långt in på 1970-talet. IFK vann till slut matchen med 4–3 och gav Gais säsongens enda förlust. Det spelade dock mindre roll för tabellen; Gais hade dessförinnan krossat allt motstånd, och guldet var i princip klart redan före matchen.[6] I säsongens sista seriematch städade så Gais av IFK Malmö med 6–0 efter hela fyra mål av "Abben" Olsson, varav ett äkta hattrick i första halvlek.[6][8] Segermarginalen till tvåan IFK Göteborg blev till slut ändå bara två poäng, medan trean Örgryte slutade tre poäng bakom. De fyra insläppta målen mot IFK blev de enda laget överhuvudtaget släppte in under våren.[9]