GRS 1124-683

GRS 1124-683
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Flugan
Rektascension	11^t 26^m 26,60^s[1]
Deklination	-68° 40′ 32,3 ″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	13,3 ± [2]
Stjärntyp
Spektraltyp	K3 V – K7 V[1]
Detaljer
Ålder	miljarder år
Andra beteckningar
GU Mus, GRS 1124-683, 1RXS J112623.5-684040

Gamma- och röntgenkällan GRS 1124-683, upptäckt av Granatuppdraget och Ginga, är en konstellation med ett tänkbart svart hål. Objektet har även namnet Röntgen Nova Muscae 1991 eller GU Muscae. De två röntgenteleskopen i omloppsbana upptäckte objektet den 9 januari 1991 då det hade ett utbrott av röntgenstrålning.

System för svarta hål

En visuell bandljuskurva för GU Muscae, anpassad från Bailyn (1992)[3]

GRS 1124-683 är ett av flera objekt med troliga svarta hål som klassas som röntgennovor. En sådan nova producerar periodiskt ljusstarka utbrott av röntgenstrålning, tillsammans med synligt ljus och andra former av energi.

I ett sådant system drar ett svart hål gas från ytan på en följeslagare. Gasen bildar en tunn skiva runt det svarta hålet, en så kallad ackretionsskiva. I en röntgennova är gasflödet ganska tunt och långsamt, så ackretionsskivan förblir relativt sval och lite gas faller in i det svarta hålet.

När det gäller GU Muscae är det svarta hålet ungefär sju gånger så massivt som solen, medan följeslagaren är tre fjärdedelar så massiv som solen. Följeslagaren är också svalare än solen, så dess yta är rödare, och stjärnans totala ljusstyrka är bara en tredjedel av solens. Dess yttre lager blåstes förmodligen bort av supernovaexplosionen som födde det svarta hålet. De två stjärnorna kretsar kring varandra md en omloppsperiod av 10,4 timmar på ett avstånd av ungefär 3,2 miljoner km.

Spektral utstrålning

Under utbrottet 20–21 januari 1991, som ledde till upptäckten, producerades strålning genom positronförintelse.[4] SIGMA-teleskopet ombord på GRANAT upptäckte en relativt smal variabel emissionslinje nära 500 keV i spektrumet.[4] Från 9 januari-14 augusti 1991 hade spektrumet en stark hård komponent som sträckte sig upp till ~ 300 keV.[4]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, GRS 1124-683, 19 februari 2022..

• Harvard website written by Orosz, Jerome A.; Bailyn, Charles D.; McClintock, Jeffrey E.; Remillard, Ronald A.

Noter

1. ^ [ ] "GU Mus". SIMBAD. Centre de données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 8 december 2016.
2. Liu, Q. Z. (2007). "A catalogue of low-mass X-ray binaries in the Galaxy, LMC, and SMC (Fourth edition)". Astronomy and Astrophysics. 469 (2): 807–810. arXiv:0707.0544. Bibcode:2007A&A...469..807L. doi:10.1051/0004-6361:20077303. S2CID 14673570. Hämtad 7 december 2016.
3. Bailyn, Charles D. (May 1992). "Periodic Variability in the Optical Counterpart of X-Ray Nova MUSCAE 1991". The Astrophysical Journal. 391: 298–305. doi:10.1086/171346. Hämtad 31 januari 2022.
4. ^ [ ] Sunyaev R, Churazov E, Gilfanov M, Dyachkov A, Khavenson N, Grebenev S, Kremnev R, Sukhanov K, Goldwurm A, Ballet J, Cordier B, Paul J, Denis M, Vedrenne G, Niel M, Jourdain E (1992). "X-ray nova in Musca (GRS 1124+68): hard X-ray source with narrow annihilation line". Astrophys. J. 389 (2): L75-8. Bibcode:1992ApJ...389L..75S. doi:10.1086/186352.