Fundamental Interpersonal Relations OrientationFundamental Interpersonal Relationship Orientation (FIRO) är en social relationsteori som presenterades 1958 av den amerikanske psykologen Will Schutz. Teorin framtogs i samband med Koreakriget då Schutz fick i uppdrag att undersöka varför grupper med lika utbildad personal med samma uppgifter fungerade olika effektivt. Schutz fann att skillnader i effektivitet berodde på arbetsgruppens inbördes relationer och medlemmarnas sätt att kommunicera. Will Schutz kom också fram med FIRO då man hade märkt att besättningar på olika örlogsfartyg presterade väldigt annorlunda trots att de alla kom från liknande organisationer och utbildningar. FIRO-teorin kom att bli det ledande verktyget att använda när man ville se vilka drivkrafter som styr människors beteende när de deltar i en grupp[1]. GrupputvecklingsfaserMed båten som metafor visar Schutz i sin modell att en grupp genomgår tre faser i sin utveckling och gruppernas effektivitet är beroende av hur man hanterar dess faser[2].
Gruppmodellen bygger på en grundmodell som säger att alla mänskliga behov och beteenden kan beskrivas genom dimensionerna Tillhöra, Kontroll och Öppenhet. IndividutvecklingsfaserI FIRO beskriver Will Schutz individen på nivåerna Beteende, Känsla samt Själv.
FIRO säger att individen strävar efter att vara lagom; lagom betydelsefull, lagom kompetent och lagom omtyckt. Individen kan med andra ord känna sig såväl för lite kompetent (oduglig) som för mycket kompetent (för höga förväntningar och ansvar), för lite betydelsefulla (ensamma) som för betydelsefull (överinkluderade), för lite omtyckt (avsaknad av intimitet) som för mycket omtyckt (känslomässig gisslan, kvävd av kärlek etc). På nivån Själv i FIRO beskrivs hur individens känslor gentemot sig själv driver beteendet i faserna Tillhörighetsfasen, Kontrollfasen och Öppenhetsfasen. Det finns rädslor kopplade till FIRO. Rädslan i tillhörighetsfasen är att bli ignorerad, i kontrollfasen att bli förödmjukad och i öppenhetsfasen att bli bortstött. Grundrädslan är att inte kunna hantera en viss situation, och den baseras på individens självuppfattning; om individen till exempel har en självuppfattning som säger att den inte är så kompetent (omdömesgill, kapabel, kunnig etc) som den borde vara, är det sannolikt att individen omedvetet även förväntar mig att omgivningen ser på den på samma sätt (projicering) samt att individens i vissa situationer drivs av en omedveten rädsla för att misslyckas och därigenom känna sig förödmjukad. Samma typ av resonemang kan givetvis föras avseende rädslorna för att uppleva smärtan av att bli ignorerad respektive bortstött. När individen (omedvetet) drivs av någon av ovanstående rädslor används olika strategier för att undvika de känslor som inte är önskvärda; individen har olika försvar för att undvika oönskade känslor. Oavsett strategi är konsekvensen att individen blir rigid i sitt beteende. GruppenEn grupp enligt FIRO-teorin är en samling individer med en gemensam målsättning, arbetslag. Storleken är två till uppemot 12 personer. Är gruppen större faller gruppen isär i flera delar eftersom vi inte kan hålla fler nära relationer aktuella. Mindre grupper (ex. familjer) styrs av fler faktorer. En grupp, enligt FIRO-teorin, utvecklas cykliskt, det vill säga att gruppen måste passera alla faser i turordning. Om någon händelse inträffar som förändrar gruppen kan gruppens utveckling återgå till tidigare faser. Exempel på förändringar i gruppen kan vara att en medlem slutar eller tillkommer men också om gruppen utsätts för belastningar som den inte kan klara av själv. Att notera är att Will Schutz arbeten främst handlar om individen och dennes relationer i gruppen snarare än att vara en gruppdynamisk teori. AnvändningFIRO-teorin har varit basen för svenska försvarets grundläggande ledarskapsutbildning i kursen UGL (Utveckling av grupp och ledare). I den senaste versionen av UGL-konceptet, UGL 2008, är basen Susan Wheelans IMGD-teori. Ett “Family FIRO” synsätt kan tillämpas när man ska beskriva förhållanden inom familjeföretag[3]. Ytterligare utvecklingUnder 1970-talet gick Schutz tillbaka och utvecklade FIRO-teorin. Detta gjorde han genom att tillföra flera instrument(Element) att ta hänsyn till (Schutz 1994, 1992). Dessa var;
Sedan 1984 har dessa instrument använts för att få en större medvetenhet[6]. Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia