Fredsloppet (cykel)

Fredsloppet

Östtyskt frimärke från 1952 med motiv från Fredsloppet
Detaljer
Datum	Maj
Region	Östeuropa
Disciplin	landsväg
Historia
Första upplaga	1948
Sista upplaga	2006
Första vinnare	August Prosinek, Jugoslavien

Fredsloppet (tyska: Friedensfahrt, tjeckiska: Závod míru, slovakiska: Preteky mieru, ryska: Велогонка Мира (Velogonka Mira), polska: Wyścig Pokoju [ˈvɨɕt͡ɕik pɔˈkɔju], franska: Course de la Paix, italienska: Corsa della Pace, rumänska: Cursa Păcii) var en cykeltävling i Centraleuropa, som cyklades årligen mellan 1948 och 2006.[1] Tävlingen var fram till Östblockets sammanfall det största etapploppet för amatörer. Involverade stater var i början Polen och Tjeckoslovakien, sedan 1952 även Östtyskland[2] och efter 1990 Polen, Tjeckien, Slovakien, Tyskland, Belgien och Österrike, men ofta inte alla under samma år.

Efter kalla krigets slut fick tävlingen stora finansiella problem och därför blev evenemanget inställt år 2005. År 2006 var sista gången som loppet genomfördes.

Etapploppet hölls i maj och tävlingen etablerades som Östblockets motsvarighet till tävlingar som Giro d’Italia, Tour de France och Vuelta a España. Bergsetapperna hade däremot en jämnare profil. Fredsloppet dominerades av östeuropeiska elitcyklister (så kallade statsamatörer). Dessa var bara på pappret anställda hos ett produktionsföretag eller en polisavdelning men i verklighet utförde de bara cykelsporten. Från icke socialistiska stater var bara elever med. Professionella cyklister från Västeuropa eller Amerika hade ingen tillåtelse att delta i tävlingen.

Efter 1989 tappade tävlingen allt mer i betydelse och under mitten av 1990-talet ändrades evenemangets status till etapplopp för professionella utövare. Den listas av UCI i mellersta klassen. Tidigare var start och mål i en huvudstad av de nämnda staterna men under senare tid låg dessa punkter vanligtvis i mindre stora städer.

Peace Race U23

Ett årligt återkommande fredslopp för cyklister under 23 år, Peace Race U23, lades till 2013. Från 2015 har loppet varit en del av UCI Under 23 Nations' Cup. Det är den viktigaste tävlingen för cyklister under 23 år.[3]

Statistik

Några år kördes korta prolog- eller epilogetapper under tävlingen. Dessa visas med P och E i kolumnen etapper.

År	Sträcka	Längd	Etapper	Totalseger
1948	Warszawa–Prag	1104 km	7	August Prosinek
1948	Prag–Warszawa	842 km	5	Alexander Zoric
1949	Prag–Warszawa	1259 km	8	Jan Vesely
1950	Warszawa–Prag	1539 km	9	Willi Emborg
1951	Prag–Warszawa	1544 km	9	Kay Allan Olsen
1952	Warszawa–Berlin–Prag	2135 km	12	Ian Steel
1953	Bratislava–Berlin–Warszawa	2231 km	12	Christian Pedersen
1954	Warszawa–Berlin–Prag	2051 km	13	Eluf Dalgaard
1955	Prag–Berlin–Warszawa	2214 km	13	Gustav-Adolf Schur
1956	Warszawa–Berlin–Prag	2212 km	12	Stanislaw Krolak
1957	Prag–Berlin–Warszawa	2220 km	12	Nentscho Christov
1958	Warszawa–Berlin–Prag	2210 km	12	Piet Damen
1959	Berlin–Prag–Warszawa	2057 km	13	Gustav-Adolf Schur
1960	Prag–Warszawa–Berlin	2290 km	13	Erich Hagen
1961	Warszawa–Berlin–Prag	2435 km	13	Juri Melichov
1962	Berlin–Prag–Warszawa	2407 km	14	Gainan Saidjusjin
1963	Prag–Warszawa–Berlin	2568 km	15	Klaus Ampler
1964	Warszawa–Berlin–Prag	2246 km	14	Jan Smolik
1965	Berlin–Prag–Warszawa	2318 km	15	Gennadi Lebedjev
1966	Prag–Warszawa–Berlin	2340 km	15	Bernard Guyot
1967	Warszawa–Berlin–Prag	2307 km	16	Marcel Maes
1968	Berlin–Prag–Warszawa	2352 km	14	Axel Peschel
1969	Warszawa–Berlin	2036 km	15	Jean-Pierre Danguillaume
1970	Prag–Warszawa–Berlin	1976 km	15	Ryszard Szurkowski
1971	Warszawa–Berlin–Prag	1895 km	14	Ryszard Szurkowski
1972	Berlin–Prag–Warszawa	2025 km	14	Vlastimil Moravec
1973	Prag–Warszawa–Berlin	2076 km	P, 16, E	Ryszard Szurkowski
1974	Warszawa–Berlin–Prag	1806 km	14	Stanislaw Szozda
1975	Berlin–Prag–Warszawa	1915 km	P, 13	Ryszard Szurkowski
1976	Prag–Warszawa–Berlin	1974 km	P, 14	Hans-Joachim Hartnick
1977	Warszawa–Berlin–Prag	1648 km	13	Aavo Pikkuus
1978	Berlin–Prag–Warszawa	1796 km	P, 12	Alexander Averin
1979	Prag–Warszawa–Berlin	1942 km	P, 14	Sergej Suchorutjenkov
1980	Warszawa–Berlin–Prag	2095 km	P, 14	Juri Barinov
1981	Berlin–Prag–Warszawa	1887 km	P, 14	Shakhid Zagretdinov
1982	Prag–Warszawa–Berlin	1941 km	P, 12	Olaf Ludwig
1983	Warszawa–Berlin–Prag	1899 km	P, 12	Falk Boden
1984	Berlin–Prag–Warszawa	1689 km	P, 11	Sergej Suchorutjenkov
1985	Prag–Moskva–Warszawa–Berlin	1712 km	P, 12	Lech Piasecki
1986	Kiev–Warszawa–Berlin–Prag	2138 km	P, 15	Olaf Ludwig
1987	Berlin–Prag–Warszawa	1987 km	P, 14	Uwe Ampler
1988	Bratislava–Katowice–Berlin	2008 km	P, 13	Uwe Ampler
1989	Warszawa–Berlin–Prag	1927 km	12	Uwe Ampler
1990	Berlin–Slusovice–Bielsko-Biała	1595 km	P, 11	Jan Svorada
1991	Prag–Warszawa	1261 km	P, 9	Viktor Rjaksinskij
1992	Berlin–Karpacz–Mladá Boleslav	1348 km	P, 9	Steffen Wesemann
1993	Tábor–Novy Bor	1342 km	P, 9	Jaroslav Bilek
1994	Tábor–Trutnov	1354 km	P, 9	Jens Voigt
1995	Česke Budějovice–Oberwiesenthal–Brno	1379 km	P, 10	Pavel Padrnos
1996	Brno–Żywiec–Leipzig	1703 km	P, 10	Steffen Wesemann
1997	Potsdam–Żywiec–Brno	1629 km	P, 10	Steffen Wesemann
1998	Poznań–Karlovy Vary–Erfurt	1591 km	10	Uwe Ampler
1999	Znojmo–Polkovice–Magdeburg	1613 km	10	Steffen Wesemann
2000	Hannover–Kudowa Zdroj–Prag	1608 km	10	Piotr Wadecki
2001	Łódź–Plzeň–Potsdam	1611 km	10	Jakob Piil
2002	České Budějovice–Chemnitz–Warszawa	1470 km	10	Ondřej Sosenka
2003	Olomouc–Wałbrzych–Erfurt	1552 km	9	Steffen Wesemann
2004	Bryssel–Wrocław–Prag	1580 km	9	Michele Scarponi
2006	Linz–Karlovy Vary–Hannover	1296 km	8	Giampaolo Cheula

Litteratur

K. Małcużyński, Zygmund Weiss : Kronika wielkiego wyścigu, Ksiażka i wiedza, Warszawa, 1952

Adolf Klimanschewsky: Warschau-Berlin-Prag. Ein Erlebnisbericht von der Friedensfahrt 1952. Sportverlag, Berlin, 1953.

Brigitte Roszak/Klaus Kickbusch (Redaktion): Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin, 1954.

VII. Internationale Friedensfahrt. Volkskunstverlag Reichenbach, 1955.

VIII. Wyscig Pokoju, Zavod Miru, Friedensfahrt. Verlag: Sport i Turystika, Warszawa 1955.

Horst Schubert: Etappengefüster. Sportverlag, Berlin, 1956.

Horst Schubert u.a.:Jedes Jahr im Mai. Sportverlag, Berlin, 1957.

Herbert Kronfeld: Zwischen Start und Ziel. Sportverlag, Berlin, 1957.

Egon Lemke: Giganten der Pedale. Verlag Junge Welt, Berlin, 1958.

Autorenkollektiv: Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin, 1962.

Klaus Ullrich: Friedensfahrtanekdoten. Hrsg.: Organisationsbüro der Internationalen Friedensfahrt, Berlin 1962

Klaus Ullrich: In der Spitzengruppe. Hrsg.: DTSB, Berlin, 1962

Klaus Ullrich: Kluge Köpfe - schnelle Beine. Sportverlag, Berlin, 1963.

Alles über alle Friedensfahrer. Verlag Neues Deutschland, Berlin, 1964.

Täves Friedensfahrtlexikon. Verlag Neues Deutschland, Berlin, 1965.

Klaus Ullrich (Hrsg.): Fahrt der Millionen. Sportverlag, Berlin, 1967.

Trzdziesci lat Wyscigu Pokoju. Krajowa Agencja Wydawnicza, Warszawa, 1977.

Klaus Ullrich: Die große Fahrt. Sportverlag, Berlin, 1977.

Günter Teske: Das gelbe Trikot. Verlag Neues Leben, Berlin, 1981.

Klaus Ullrich: Jedes Mal im Mai, Sportverlag, Berlin, 1986, ISBN 3-328-00177-8.

Ulf Harms: Der verschwundene Friedensfahrer. Militärverlag der DDR, Berlin, 1987, ISBN 3-327-00433-1.

Jiri Cerny, Ladislav Sosenka, Jaroslav Stanek: Zavod Miru. Verlag Olympia, Prag, 1987.

Gustav-Adolf Schur (Hrsg.): Friedensfahrt, Spotless-Verlag, Berlin, 1995, ISBN 3-928999-47-8.

Tilo Köhler: Der Favorit fuhr Kowalit: Täve Schur und die Friedensfahrt. Gustav Kiepenheuer Verlag, 1997, ISBN 3-378-01015-0.

Manfred Hönel/Olaf Ludwig: 100 Highlights Friedensfahrt. Sportverlag, Berlin,1997, ISBN 3-328-00717-2.

Maik Märtin: 50 Jahre Course de la Paix, Agentur Construct, Leipzig, 1998.

Klaus Ullrich Huhn: Die Geschichte der Friedensfahrt. Spotless-Verlag, Berlin, 2001, ISBN 3-933544-52-1.

Bogdan Tuszynski/ Daniel Marszalek: Wyscik Pokoju 1948-2001, Verlag FDK Warszawa, Warszawa, 2002, ISBN 83-86244-33-X

Andreas Ciesielski: Das Wunder von Warschau, Scheunen-Verlag, Kückenshagen, 2005, ISBN 3-934301-83-5

Alan Buttler/Klaus Huhn: Wie die Friedensfahrt "ausgegraben" wurde, NORA Verlagsgemeinschaft Dyck & Westerheide, Berlin, o.J., ISBN 978-3-86557-301-8

Rainer Sprehe: Alles Rower? Ein Wessi auf Friedensfahrt. Covadonga-Verlag, Bielefeld 2012, ISBN 978-3-936973-70-9

Peter Zetzsche: Friedensfahrt und Tour de France. Emil Reinecke, Eigenverlag, Einbeck, o.J.

Radsportmuseum Course de la Paix 2007 - 2012. Hrsg.: Verein "Radfreizeit, Radsportgeschichte und Friedensfahrt e.V., Kleinmühlingen, 2012

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia.

1. ”Das Radsportmuseum Course de la Paix” (på tyska). Berlins stad. Maj–juni 2020. https://www.berlin.de/projekte-mh/netzwerke/spaetlese/themen/kultur-kunst-und-wissenschaft/artikel.927837.php. Läst 20 september 2021. 
2. Zey, René (2017). ”Friedensfahrt” (på tyska). Das Lexikon der ersten und letzten Male. Riva Verlag. sid. 163 
3. ”Vervaeke claims final stage victory at the Tour de l'Avenir”. Cyclingnews.com. 1 september 2014. http://www.cyclingnews.com/news/vervaeke-claims-final-stage-victory-at-the-tour-de-lavenir. Läst 12 april 2022.