Francisco de Quevedo, eg. Francisco Gómez de Quevedo y Villegas, född 14 september1580 i Madrid, död 8 september1645 i Villanueva de los Infantes, var en spansk författare. Jämte sin stora rival Luis de Góngora var han en av den spanska barockepokens främsta författare. Han är kanske mest känd för sin pikareskromanHistoria de la vida del Buscón (1626), som på svenska fått titeln Pablos från Segovia, men även för sina drygt åttahundra efterlämnade dikter, postumt publicerade 1648 och 1670.
”
Det är trehundra år sedan Quevedo kroppsligen dog, men han är fortfarande den spanskspråkiga litteraturens förnämste konstnär. Jämte Joyce, Goethe, Shakespeare och Dante är Quevedo mer än någon annan författare en omfångsrik och komplex litteratur snarare än en människa.
Lazarillo de Tormes[3] och Pablos de Segovia: två skälmromaner, översatta från spanskan och försedda med en inledning av Erik Kihlman (1923)
Pablos från Segovia I-II (anonym översättning, Niloé, 1961-1962)
Engelska
The dog & the fever: A perambulatory novella by Don Francisco de Quevedo who published under the name of Pedro Espinosa. I översättning av William Carlos Williams och Raquel Hélène Williams (Hamden, 1954)
Referenser
Litteratur
Anders Cullhed: Diktens tidrymd. Studier i Francisco de Quevedo och hans tid (Symposion, 1995) 545 s.
Fotnoter
^Jorge Luis Borges: "Quevedo", Otras inquisiciones (1952).