Filippinmorkulla

Filippinmorkulla Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Vadarfåglar Charadriiformes
Familj	Snäppor Scolopacidae
Släkte	Scolopax
Art	Filippinmorkulla S. bukidnonensis
Vetenskapligt namn
§ Scolopax bukidnonensis
Auktor	Kennedy, Fisher, Harrap, Diesmos & Manamtam, 2001

Filippinmorkulla[2] (Scolopax bukidnonensis) är en relativt nybeskriven vadarfågel i familjen snäppor.[3]

Utbredning och taxonomi

Filippinmorkullan beskrevs som en ny art för vetenskapen så sent som 2001,[4] utifrån exemplar insamlade på 1960-talet först identifierade som vanlig morkulla. Det var när ett främmande läte noterades 1993 och nya exemplar samlades in som man insåg att det rör sig om en egen och tidigare okänd art. Fågeln förekommer i bergsområden över 900 meters höjd på öarna Luzon och Mindanao i Filippinerna. Den är troligen närmast släkt med javamorkullan, papuamorkullan och sulawesimorkullan.

Utseende

Filippinmorkullan är en medelstor (30–33 cm) morkulla med lång näbb och rundade vingar. I utseendet är den mest lik sulawesimorkullan (S. celebensis). Ovansidan är djupt rödbrun, fint bandad och marmorerad i svart. Tvärs över hjässan syns svartaktiga teckningar. Undersidan är ljusare och beigefärgade. Som hos alla morkullor är ögonen placerade högt och långt bak på huvudet, och den långa näbben har en böjbar spets för att fånga maskar och andra ryggradslösa djur i marken.[4][5]

Läte

Spellätet utförs i flykten, då den flyger i vida cirklar över skogen, ett ljudligt och metalliskt skallrande "pip-pip-pip-pip-pip" avlösta av dämpade knorrande ljud.[4]

Levnadssätt

Fågeln hittas i avlägsna bergskogar mellan 900 och 2760 meters höjd, vanligen 1260–1650. Den är skygg och tillbakadragen, och aktiv på natten. Spelflykt har observerats mellan januari och mars strax före gryning. Ett bo troligen tillhörande arten har hittats i början av september, ägg i maj och ungar i september.[4][5]

Status

Artens population har inte uppskattats och dess populationstrend är okänd, men utbredningsområdet är relativt stort. Internationella naturvårdsunionen IUCN anser inte att den är hotad och placerar den därför i kategorin livskraftig.[1]

Namn

Fågelns vetenskapliga artnamn syftar på provinsen Bukidnon på Mindanao.[6]

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2012 Scolopax bukidnonensis Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 1 februari 2016.
2. Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-02-14
3. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. ^ [ ] Kennedy, Robert S.; Fisher, Timothy H.; Harrap, Simon C.B.; Diesmos, Arvin C: & Manamtam, Arturo S. (2001): A new species of woodcock from the Philippines and a re-evaluation of other Asian/Papuasian woodcock Forktail 17(1): 1-12. [1]
5. ^ [ ] Fjeldså, J. & Kirwan, G.M. (2020). Bukidnon Woodcock (Scolopax bukidnonensis). In: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (eds.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (retrieved from https://www.hbw.com/node/204317 30 januari 2020).
6. Jobling, J. A. (2016). Key to Scientific Names in Ornithology. Ur del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.) (2016). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. Hämtad från www.hbw.com.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Scolopax bukidnonensis.
  Artförteckning
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection
• Läten på xeno-canto.org