Fabrizio De André
Fabrizio De André, född 18 februari 1940, död 11 januari 1999, var en italiensk singer-songwriter. BiografiFabrizio föddes i Genua, men eftersom fadern var antifascist tvingades familjen, när kriget bröt ut, fly upp i bergen till en gård utanför Revignano d'Asti i Piemonte. 1945 återvände familjen till Genua och redan i unga år började han musicera. Bland annat spelade han banjo och sjöng i bandet The Crazy Cowboys e The Sheriff One även om han mest inspirerades av jazzen, samt något senare den franske vissångaren Georges Brassens. 1958 Spelade Fabrizio De André in sina första två sånger, "Nuvole barocche" och "E fu la notte". 1962 gifte han sig med Puny Rignon, en nästan tio år äldre genovesisk kvinna. Samma år föddes sonen Cristiano, som så småningom följde i sin fars fotspår och blev singer-songwriter och multiinstrumentalist. Fabrizio De Andrés texter rörde sig överhuvudtaget runt teman som utanförskap, revolt, prostituerade kvinnor, misslyckad existens, ensamhet i samhället. 1967 gavs Fabrizio De Andrés första egna studioalbum ut på Bluebell Records. Albumet innehöll åtta egna sånger och två sånger av Georges Brassens. Hans nästa album, Tutti morimmo a stento (1968), betraktades som det första konceptalbumet i italiensk popmusik. Under 1970-talet vände sig Fabrizio De André till existentialism och började intressera sig närmare för Bob Dylans och Leonard Cohens författarskap (singel Suzanne/Giovanna d'Arco, 1972, album Canzoni, 1974). 1980 fattade Fabrizio De André intresse för italiensk folkmusik och bestämde sig sjunga i sin hemdialekt (album Crêuza de mä, 1984). Albumets låtar representerade den typ av folkmusik som senare skulle betecknas som världsmusik. Fabrizio De André dog 1999, av lungcancer. DiskografiAlbum
Singlar
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia