FIA bilsportklasserFIA bilsportklasser är ett regelverk som Internationella Bilsportsförbundet (FIA) använder för att klassa tävlingsbilar för deltagande i sportvagnsracing och rally. BakgrundFIA har sedan 1950-talet delat upp tävlingsbilar i standardvagnar, Gran turismo och rena sportvagnsprototyper. Varje klass har sedan sitt eget regelverk. Ofta har FIA satt upp en undre gräns för antalet bilar som måste produceras under en tolvmånadersperiod för att en bilmodell ska få homologeras i en viss klass. KronologiTävlingsbilar har klassats olika under åren. Här följer en sammanställning: 1961 - 1965För den här perioden delades bilarna in i fyra grupper, enligt FIA:s Appendix J, artikel 252.[1]
1966 - 1969Till 1966 genomförde FIA en grundlig uppdatering av klassningen, som resulterade i hela nio grupper.[2] (Siffrorna inom parentes betecknar minsta antal producerade bilar för homologering.)
1970 - 19751970 gjordes en korrigering, som främst gällde grupp 4- och grupp 5-bilarna.[3]
1976 - 19821976 reducerades antalet kategorier och grupper något. Största förändringen skedde inom grupp 5.[4]
1983 -Till 1983 införde FIA en helt ny gruppindelning, som i stort sett är gällande än idag.[5]
Dessa klassningar har haft lite olika livslängd. Grupp N och grupp A lever i princip vidare, utvecklade till Super 2000 och Supertouring. Grupp B förbjöds efter flera allvarliga olyckor i rally-VM 1986. Grupp C försvann tillsammans med sportvagns-VM efter säsongen 1992. ReferenserExterna länkar
|