|
Estlandssvenska ortnamn   Estlandssvenska ortnamn förekommer framför allt i och i anknytning till de trakter där estlandssvenskarna har varit bosatta sedan 1100-talet, det så kallade Aiboland. Estlandssvenskarna var som flest under 1500-talet då de uppgick till cirka 12 000. Vid folkräkningen 1934 var antalet estlandssvenskar 7 641 personer. Nästan alla estlandssvenskar flydde till Sverige under andra världskriget och endast ett fåtal bor numera permanent i Estland. Estlandssvenskarna var framför allt bosatta i Estlands kusttrakter och på öarna. Störst koncentration av estlandssvenskar fanns på Ormsö och i det dåvarande Nuckö kommun i landskapet Läänemaa (Wiek). På dessa platser är många estlandssvenska ortnamnen än idag officiella, antingen som enda ortnamn eller som alternativnamn till det estniska ortnamnet. Även på Rågöarna och Nargö i landskapet Harjumaa (Harrien) var estlandssvenskarna bosatta vilket det än idag finns tydliga spår av på officiella kartor. Detsamma gäller Runö i Rigabukten där estlandssvenskarna var i majoritet fram till andra världskriget. Historiskt har det även funnits många estlandssvenskar på Dagö, men år 1781 tvångsförflyttades flertalet (1 200 personer) till Gammalsvenskby i nuvarande Ukraina. Det finns därför få officiella svenska ortnamn på Dagö idag. Det finns även svenska namn på estländska orter som ligger utanför det estlandssvenska kärnområdet. Dessa används framför allt i historiska texter såsom Nordisk familjebok och har ofta sitt ursprung i balttyskan. I modern svenska används vanligen de estniska ortnamnen för dessa platser, till exempel skriver man Tartu istället för Dorpat och Pärnu istället för Pernau. Lista över svenska ortnamn i EstlandKällorTabellreferenser
Noter
Se även
|
||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
