Han tillhör en grupp historiker som sedan Marc Blochs och Lucien Febvres dagar kallats "de nya historikerna". Som strukturalist utropade han att han i demografin funnit historiens motsvarighet till Lévi-Straussmytem: demografin var den minsta enhet, den nollpunkt, kring vilket en förklarande helhet av historia kunde byggas upp. Hans monografi om byn Montaillou blev en bestseller i Frankrike och den säsongens stora litterära händelse. Den väckte nästan lika stor uppmärksamhet i Storbritannien och Tyskland. Montaillou, village occitan de 1294 à 1324 (1975) kritiseras dock ofta för att vara en lokalstudie, där författaren inte har haft någon ambition att göra den till annat än en lokalstudie.[13]
Bibliografi
Les paysans de Languedoc (1966)
Montaillou, village occitan de 1294 à 1324 (1975)
Montaillou: en fransk by 1294-1324 (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1980)
Le territoire de l'historien, 1 (1973)
Le territoire de l'historien, 2 (1978)
Le carnaval de Romans, 1579-1580 (1980)
Karnevalen i Romans: från kyndelsmäss till askonsdag 1579-1580 (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1982)
Histoire du climat depuis l'An Mil (1983)
L'état royal (1987)
L'ancien régime (1991)
Le siècle des Platter (1499-1628). Le mendiant et le professeur (1995)
Familjen Platters sekel: 1499-1628. D. 1, Tiggaren och professorn (översättning Jan Stolpe, Atlantis, 1997)
Saint-Simon, le système de la cour (1997)
Histoire de la France des régions (2001)
Histoire des paysans français, de la peste noire à la révolution (2002)
Histoire humaine et comparée du climat (2004)
Abrégé d'histoire du climat (2007)
Källor
^matchID, matchID-ID: ZEqdWDbu8tTq, läst: 11 december 2023.[källa från Wikidata]
^läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]