Emeibambusångare

Emeibambusångare Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Lövsångare Phylloscopidae
Släkte	Seicercus
Art	Emeibambusångare S. omeiensis
Vetenskapligt namn
§ Seicercus omeiensis
Auktor	Martens, Eck, Päckert & Sun, 1999
Utbredning
Synonymer
Martens bambusångare Phylloscopus omeiensis

Emeibambusångare[2] (Seicercus omeiensis) är en nyligen beskriven asiatisk fågelart i familjen lövsångare inom ordningen tättingar.[3]

Kännetecken

Utseende

Emeibambusångare är liksom alla bambusångare en medelstor (11–12 cm) lövsångare med bred näbb, kraftiga borst kring näbben, gul undersida, grön ovansida och grått huvud med mörkare längsgående hjässband. Denna art är ett mellanting mellan systerbambusångare och gråkronad bambusångare, där det grå centrala hjässbandet har mycket lite inslag av blekgrönt. Även mängden vitt på stjärten är ett mellanting, ibland vita spetsar även på näst yttersta stjärtpenneparet, något som systerbambusångare aldrig uppvisar.[4][5]

Läten

Lätet är diagnostiskt, ett "chup" eller "chut" och dubblerat "chu-du" eller "chu-tu". Sången består av en kort serie olika visslade toner som varar i endast 0,6-1,3 sekunder.[5][4]

Utbredning och systematik

Emeibambusångaren förekommer i bergstrakter i östcentrala Kina, i norra Yunnan, Sichuan, Shaanxi, Hubei, Guizhou och troligen även södra Gansu.[4] Vintertid flyttar den till Sydostasien.[4] Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter.

Fågeln beskrevs som ny art 1999.[6] Den behandlades tidigare som en del av burkii-komplexet, som numera delas upp i ett flertal arter efter studier[7], förutom emeibambusångaren även systerbambusångare (soror), himalayabambusångare (valentini), grönkronad bambusångare (burkii) och gråkronad bambusångare (tephrocephalus).

Släktestillhörighet

Bambusångarna placeras traditionellt i släktet Seicercus. DNA-studier[8] visar dock att arterna i Seicercus inte är varandras närmaste släktingar, där vissa arter istället står närmare arter i Phylloscopus. Olika auktoriteter hanterar detta på olika vis. De flesta expanderar numera Phylloscopus till att omfatta hela familjen lövsångare[3][9], vilket är den hållning som följs här. Andra flyttar ett antal Phylloscopus-arter till ett expanderat Seicercus[10].

Familjetillhörighet

Lövsångarna behandlades tidigare som en del av den stora familjen sångare (Sylviidae). Genetiska studier har dock visat att sångarna inte är varandras närmaste släktingar. Istället är de en del av en klad som även omfattar timalior, lärkor, bulbyler, stjärtmesar och svalor.[11] Idag delas därför Sylviidae upp i ett antal familjer, däribland Phylloscopidae. Lövsångarnas närmaste släktingar är familjerna cettior (Cettiidae), stjärtmesar (Aegithalidae) samt den nyligen urskilda afrikanska familjen hylior (Hyliidae).

Levnadssätt

Emeibambusångaren häckar i bergsskog på mellan 1200 och 2300 meters höjd. Den födosöker huvudsakligen i undervegetationen, på jakt efter insekter, även om inga studier har gjorts i detalj.[4]

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde, men tros minska i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN listar arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som lokalt mycket vanlig.[12]

Namn

På svenska har arten även kallats Martens bambusångare.

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2024 Phylloscopus omeiensis . Från: IUCN 2024. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2024-2. Läst 11 december 2024.
2. Sveriges ornitologiska förening (2018) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2018-09-30
3. ^ [ ] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. ^ [ ] Alström, P. (2018). Martens's Warbler (Phylloscopus omeiensis). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/58914 23 december 2018).
5. ^ [ ] Craig Robson (2015) Birds of South-east Asia: Concise Edition, Christopher Helm, ISBN 978-1-47292-423-0
6. Martens, J., Eck, S., Päckert, M. & Sun, Y.-H. (1999) The Golden-spectacled Warbler Seicercus burkii - a species swarm (Aves: Passeriformes: Sylviidae). Part 1. Zool. Abh. Mus. Tierk. Dresden 50(18): 281–327.
7. Alström, P. & Olsson, U. (1999) The Golden-spectacled Warbler: a complex of sibling species, including a previously undescribed species. Ibis 141(4): 545–568.
8. Per Alström, et al. (2018). ”Complete species-level phylogeny of the leaf warbler (Aves: Phylloscopidae) radiation”. Molecular Phylogenetics and Evolution 126: sid. 141–152. doi:10.1016/j.ympev.2018.03.031. 
9. Gill, F & D Donsker (Eds). 2018. IOC World Bird List (v 8.2). doi : 10.14344/IOC.ML.8.2.
10. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
11. Fregin, S., M. Haase, P. Alström, and U. Olsson (2012), New insights into family relationships within the avian superfamily Sylvioidea (Passeriformes) based on seven molecular markers, BMC Evol. Biol. 12:157.
12. del Hoyo, J.; Elliott, A.; Christie, D. 2006. Handbook of the Birds of the World, vol. 11: Old World Flycatchers to Old World Warblers. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Phylloscopus omeiensis.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör Phylloscopus omeiensis.
  Bilder & media
• Läten på xeno-canto.org