Elnath

Elnath ()
Elnath är β-stjärnan i Oxen (se karta: uppe till vänster).
Observationsdata Epok: J2000 stjärnbild = Oxen
Rektascension	05^t 26^m 17,61334^s
Deklination	28° 36′ 27,494″
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	1,65
Stjärntyp
Spektraltyp	B7III
U–B	-0,49
B–V	-0,13
Variabeltyp	Ingen
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	9,2 km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 23,28 mas/år Dek.: -174,22 mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	24,89 ± 0,88 mas
Avstånd	131 ± 5 lå (40 ± 1 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-1,34
Detaljer
Massa	5,0 ± 0,1 M☉
Radie	4,2 R☉
Luminositet	700 L☉
Temperatur	13 824 ± 475 K
Metallicitet	-0,10
Vinkelhastighet	82
Ålder	100 ± 10 år
Andra beteckningar
El Nath, Alnath, β Tau , γ Aur , 112 Tauri, BD + 28 ° 795, CCDM 05263 + 2836, FK5 202, HD 35497, HR 1791, HIP 25428, SAO 77.168, GC 6681

Elnath, eller Beta Tauri (förkortat Beta Tau, β Tau), [1] är den näst ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden Oxen, med en skenbar magnitud på 1,68.[2]

Nomenklatur

Beta Tauri är stjärnans Bayer-beteckning. Ptolemaios ansåg att stjärnan delades med stjärnbilden Kusken, och Johann Bayer tilldelade den en beteckning i båda stjärnbilderna: Beta Tauri och Gamma Aurigae (γ Aur). När de moderna konstellationsgränserna fastställdes 1930, fördes Elnath till Oxens stjärnbild och den senare beteckningen föll bort.[3]

Det traditionella namnet Elnath, omväxlande El Nath eller Alnath, kommer från det arabiska ordet النطح en-Nath, som betyder "stångas" (med syfte på Oxens horn). Som i många andra (men inte alla) arabiska stjärnnamn, transkriberas artikeln ال ordagrant som el, trots att den i arabiskans uttal likställs med följande n. Det kan också uteslutas till Nath. År 2016 organiserade den internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN) [4] för att katalogisera och standardisera egennamn för stjärnor. I WGSN:s första bulletin från juli 2016 [5] ges en tabell över de två första satserna av namn som godkänts av WGSN där Elnath ingår för denna stjärna.

Egenskaper

Elnaths absoluta magnitud, -1,34, är likvärdig med en annan stjärna i Oxen, Maia i stjärnhopen Plejaderna. Liksom Maia är Elnath en B-klass jättestjärna med en ljusstyrka 700 gånger solen.[6] Men genom att vara cirka 130 ljusår avlägsen jämfört med Maias beräknade 360 ljusår, rankas Elnath som den näst ljusstarkaste stjärnan i stjärnbilden.

Unikt positionerad längs planet av Vintergatan några grader väster om galaktiska anticentret, omges Elnath av en rik samling nebulosor och stjärnhopar.[7] I förhållande till solen, är Elnath känd för en hög förekomst av mangan, men lite kalcium och magnesium [6] [8] och har börjat utvecklas bort från huvudserien.

Denna stjärna kan avskärmas av månen. Sådana ockultationer uppstå när månens stigande nod är nära vårdagjämningen, som var fallet 2007. De flesta ockultationer syns endast på delar av södra halvklotet, eftersom stjärnan ligger på den norra kanten av månens ockultationszon. I sällsynta fall kan ockultationen observeras så långt norrut som i södra Kalifornien.[9]

Dubbelstjärna

Det finns en svag stjärna som verkar ligga tillräckligt nära Elnath för att astronomer kan betrakta den som en dubbelstjärna. Dess visuella följeslagare, känd som BD + 28 795B, har en lägesvinkel på 239 grader och är separerad från huvudstjärnan med 33,4 bågsekunder. [10] [11]

Källor

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Referenser

1. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
2. "SIMBAD query result: ELNATH -- Star in double system". Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-03-07.
3. Bayer’s Uranometria and Bayer letters
4. "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
5. "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
6. ^ [ ] Kaler, James B., ELNATH (Beta Tauri), University of Illinois, hämtad 2010-03-07
7. Nemiroff, R.; Bonnell, J., eds. (5 March 2010). "Deep Auriga". Astronomy Picture of the Day. NASA. Hämtad 2010-03-07.
8. Heacox, W. D. (1979). "Chemical abundances in Hg-Mn stars". Astrophysical Journal Supplement Series. 41: 675. Bibcode:1979ApJS...41..675H. doi:10.1086/190637.
9. Abrams Planetarium - Skywatcher's Diary erhållen 30 augusti 2007, at the Wayback Machine.
10. "CCDM (Catalog of Components of Double & Multiple stars (Dommanget+ 2002)". VizieR. Centre de Données astronomiques de Strasbourg. Hämtad 2010-03-07.
11. "Al Nath". Alcyone Bright Star Catalogue. Hämtad 2010-03-07.