Alcyone

Alcyone Eta Tauri
Observationsdata Epok: J2000
Stjärnbild	Oxen
Rektascension	03^t 47^m 29,08^s[1]
Deklination	+24° 06′ 18,49″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	2,87[2]
Stjärntyp
Spektraltyp	B7 IIIe[2]
U–B	-0,34[3]
B–V	-0,086 ± 0,012[4]
Variabeltyp	Misstänkt[2]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	5,40 ± 1,2[1] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 19,34 ± 0,39[4] mas/år Dek.: -43,67 ± 0,33[4] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	8,09 ± 0,42[5]
Avstånd	440 ± 20 lå (136 ± 6[6] pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	-2,39[7]
Detaljer
Massa	5,9 – 6,1[8] M☉
Radie	9,3 ± 0,7[9] R☉
Luminositet	2 030[10] L☉
Temperatur	12 258[11] K
Vinkelhastighet	149[11] km/s
Andra beteckningar
25 Tauri, Cl Melotte 22 TRU 414, HR 1165, TYC 1800-2202-1, Cl Melotte 22 WCZ 236, IDS 03415+2348 A, UBV 3639, Cl Melotte 22 HII 1432, IRAS 03445+2357, uvby98 520221432, STF 4008A, Cl Melotte 22 1432, IRC +20063, VDB 23, STFA 8A, 1E 0344.5+2357, JP11 4669, WDS J03475+2406A, AG+23 323, EM MWC 74, JP11 4680, XZ 4911, ALS 15094, FK5 139, 2MASS J03472908+2406184, B10 869, BD+23 541, GC 4541, N30 776, JE82 124, BDS 1875 A, GCRV 2135, PLX 821, KSP2003 G166.6680-23.4550, CCDM J03474+2407A, GEN# +5.20221432, PMC 90-93 100, KSP2003 J034729.04+240619.4, CEL 344, GSC 01800-02202, PPM 92898, SCG94 O 165, Cl Melotte 22 K 60, HD 23630, ROT 3785, SCG94 X 180, Cl Melotte 22 VM 32, HGAM 274, SAO 76199, Cl Melotte 22 MSH 194, HIC 17702, SKY# 5771, Cl Melotte 22 MSK 141, HIP 17702, SRS 30139[1]

Alcyone, 25 Tauri eller Eta Tauri (η Tauri förkortat Eta Tau, η Tau), som är stjärnans Bayer-beteckning, är den ljusstarkaste stjärnan i Plejaderna i stjärnbilden Oxen (Taurus på latin). Alcyone är ett stjärnsystem bestående av fyra stjärnor och huvudkomponenten är en stjärna i spektralklass B7 IIIe. Stjärnsystemets kombinerade ljusstyrka är av skenbar magnitud 2,9. Baserat på parallaxmätningar i Hipparcos-uppdraget på 8,1[5] mas beräknas den befinna sig på ca 440 ljusårs (136 parsek) avstånd från solen. Primärstjärnan Alcyone A har liksom flera av Plejadernas övriga B-stjärnor en hög rotationshastighet.

Nomenklatur

Namnet Alcyone härstammar från grekisk mytologi. Hon är en av de sju döttrarna till Atlas och Pleione som kallas Pleiaderna. År 2016 organiserade Internationella astronomiska unionen en arbetsgrupp för stjärnnamn (WGSN)[13] med uppgift att katalogisera och standardisera riktiga namn för stjärnor. WGSN:s första bulletin av juli 2016[14] innehåller en tabell över de första två satserna av namn som fastställts av WGSN där namnet Alcyone anges för denna stjärna. Den är nu införd i IAU:s Catalog of Star Names.[15]

Egenskaper

Primärstjärnan Alcyone A består av tre komponenter, den ljusaste är en blåvit jättestjärna av spektraltyp B som liknar många av de andra B-typstjärnorna i Pleiaderna. Den har en radie som är nästan 10 gånger större än solens radie. Effektiv temperatur är ca 12 000 K vilket ger en total utstrålning som är ca 2 000 gånger solens. Spektralklassen B7 IIIe anger att emissionslinjer förekommer i dess spektrum. Liksom många Be-stjärnor har Alcyone A en hög rotationshastighet på 149 km/s, vilket har skapat en gasformig skiva som omger stjärnan vid dess ekvator.

Närmaste följeslagare har en mycket liten massa och är separerad mindre än 1 millibågsekund, med en sannolik omloppstid på bara drygt fyra dygn. En andra stjärna har ungefär hälften av primärstjärnans massa och de är separerad med 0,031 bågsekunder, eller motsvarande avståndet från solen till Jupiter, och har en omloppsperiod på 830 dygn.[16]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 7 mars 2019.

Noter

1. ^ [ ] ”Basic data: * eta Tauri – Be Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=25+Tauri&submit=SIMBAD+search. Läst 22 juli 2015. 
2. ^ [ ] ”NSV 15775” (på engelska). The International Variable Star Index. AAVSO – American Association of Variable Star Observers. http://www.aavso.org/vsx/index.php?view=detail.top&oid=54210. Läst 22 juli 2015. 
3. Ducati, J. R. (2002). "VizieR Online Data Catalog: Catalogue of Stellar Photometry in Johnson's 11-color system". CDS/ADC Collection of Electronic Catalogues. 2237. Bibcode:2002yCat.2237....0D.
4. ^ [ ] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=17702. Läst 22 juli 2015. 
5. ^ [ ] van Leeuwen, F. (2007). "Validation of the new Hipparcos reduction". Astronomy and Astrophysics. 474 (2): 653–664. arXiv:0708.1752. Bibcode:2007A&A...474..653V. doi:10.1051/0004-6361:20078357. Vizier catalog entry
6. Melis, Carl; Reid, Mark J.; Mioduszewski, Amy J.; Stauffer, John R.; et al. (29 August 2014). "A VLBI resolution of the Pleiades distance controversy". Science. 345 (6200): 1029–1032. arXiv:1408.6544. Bibcode:2014Sci...345.1029M. doi:10.1126/science.1256101. PMID 25170147.
7. Zhang, P.; Liu, C. Q.; Chen, P. S. (2006). "Absolute Magnitudes of Be Stars Based on Hipparcos Parallaxes". Astrophysics and Space Science. 306 (3): 113. Bibcode:2006Ap&SS.306..113Z. doi:10.1007/s10509-006-9173-1.
8. Zorec, J.; Frémat, Y.; Cidale, L. (2005). "On the evolutionary status of Be stars. I. Field Be stars near the Sun". Astronomy and Astrophysics. 441: 235. arXiv:astro-ph/0509119. Bibcode:2005A&A...441..235Z. doi:10.1051/0004-6361:20053051.
9. White, T. R.; et al. (2017). "Beyond the Kepler/K2 bright limit: Variability in the seven brightest members of the Pleiades". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 471 (3): 2882–2901. arXiv:1708.07462. Bibcode:2017MNRAS.471.2882W. doi:10.1093/mnras/stx1050.
10. Harmanec, P. (2000). "Physical Properties and Evolutionary Stage of Be Stars". The Be Phenomenon in Early-Type Stars. 214: 13. Bibcode:2000ASPC..214...13H.
11. ^ [ ] Touhami, Y.; Gies, D. R.; Schaefer, G. H.; McAlister, H. A.; Ridgway, S. T.; Richardson, N. D.; Matson, R.; Grundstrom, E. D.; Ten Brummelaar, T. A.; Goldfinger, P. J.; Sturmann, L.; Sturmann, J.; Turner, N. H.; Farrington, C. (2013). "A CHARA Array Survey of Circumstellar Disks around Nearby Be-type Stars". The Astrophysical Journal. 768 (2): 128. arXiv:1302.6135. Bibcode:2013ApJ...768..128T. doi:10.1088/0004-637X/768/2/128.
12. James B. Kaler. ”Alcyone (Eta Tauri)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alcyone.html. Läst 22 juli 2015. 
13. "IAU Working Group on Star Names (WGSN)". Hämtad 22 maj 2016.
14. "Bulletin of the IAU Working Group on Star Names, No. 1" (PDF). Hämtad 28 juli 2016.
15. "IAU Catalog of Star Names". Hämtad 28 juli 2016.
16. Tokovinin, A. A. (1997). "MSC - a catalogue of physical multiple stars". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 124: 75. Bibcode:1997A&AS..124...75T. doi:10.1051/aas:1997181.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/alcyone
• http://stars.astro.illinois.edu/sow/alcyone.html