Eldticka

Eldticka
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Svampar Fungi
Stam	Basidiesvampar Basidiomycota
Klass	Agaricomycetes
Ordning	Hymenochaetales
Familj	Hymenochaetaceae
Släkte	Eldtickesläktet Phellinus
Art	Eldticka P. igniarius
Vetenskapligt namn
§ Phellinus igniarius
Auktor	Linné, Quélet, 1886
Synonymer
Boletus igniarius L. (1753)

Eldticka (Phellinus igniarius)[1] är en svamp i den polyfyletiska gruppen tickor, i eldtickesläktet i familjen Hymenochaetaceae. Arten parasiterar på sälg och björk.

Utbredning

Eldtickan förekommer i alla världsdelar utom Antarktis.[2]

Fnöske

Eldtickan har använts vid framställning av fnöske, även om fnösktickan är den art som förknippas med fnösktillverkning.[3] Fnöske är ett läderaktigt, lättantändligt material som framför allt framställts från olika tickor, men även annat liknande material.[4] Fnösket har huvudsakligen haft tre användningsområden: eldslagning, sjukvård[5] och kläder,[6][4] men har främst förknippats med eldmakande.[7][8]

Växtfärgning

Eldtickan färgar garn i färger från citrongult till ljusorange beroende på betningmedel.[9]

Namnet

Eldtickan har fått sitt namn av att den förr i tiden också användes för att hålla elden vid liv över natten genom att låta en ticka ligga och glöda. Den brinner mycket långsamt. När elden nästan brunnit ut på kvällen lades en eldticka på härden och fick ligga och glöda under natten. Nästa morgon behövde man bara lägga på nytt bränsle och blåsa på eldtickan för att väcka elden till liv.

Eldtickan är en av tre svenska arter som haft denna funktion. De andra arterna, som också tillhör eldtickesläktet, är björkeldticka (Phellinus lundellii) och svart eldticka (Phellinus nigricans).[9]

Bildgalleri

• 
  Eldticka fotograferad på vintern i Tjeckien
• 
  Illustration i Schmeils vetenskapsatlas
• 
• 
  Eldticka på björk
• 
  Förstoring av porer på undersidan av eldticka
• 
  Illustration i James Sowerbys verk “English Fungi or Mushrooms” publicerad 1797–1809

Se även

• Fnöske

Referenser

1. ”Phellinus igniarius (L.) Quél. – eldticka”. SKUD. Sveriges LantbruksUniversitet. http://skud.slu.se/Skud/ReportPlant?skudNumber=96295. Läst 21 juni 2015. 
2. ”Phellinus igniarius”. Plantwise. Arkiverad från originalet den 20 december 2014. https://web.archive.org/web/20141220235958/http://www.plantwise.org/KnowledgeBank/PWMap.aspx?speciesID=17786&dsID=24305&loc=global. Läst 21 december 2014. 
3. Klas Jaederfeldt. ”Hur man framställer fnöske ur fnösktickan”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan/fnoske.1097.html. Läst 19 december 2014. 
4. ^ [ ] Svenska Akademiens ordbok: Fnöske (tryckår 1925)
5. H. P. Molitoris (april 1994). ”Mushrooms in medicine” (på engelska). Folia Microbiologica 39 (2): sid. 91-98. https://link.springer.com/article/10.1007/BF02906801. Läst 20 december 2014. 
6. Klas Jaederfeldt (1998). ”Fnösktickan, Fomes fomentarius, och dess användningsområden – Månadens kryptogam april 1998”. nrm.se. Naturhistoriska riksmuseet. http://www.nrm.se/faktaomnaturenochrymden/vaxter/kryptogamer/manadenskryptogam/svampar/fnosktickan.1893.html. Läst 19 december 2014. 
7. ”Göra eld med fnöske”. nrm.se. Nationellt resurscentrum för biologi och bioteknik. Arkiverad från originalet den 21 december 2014. https://web.archive.org/web/20141221095142/http://www.bioresurs.uu.se/bilagan/pdf/xBilagan_2008_eld_fnoske.pdf. Läst 19 december 2014. 
8. Nationalencyklopedin 1991, s. 450.
9. ^ [ ] Björk 2013, s. 280.

Tryckta källor

• Fnöske. Bokförlaget Bra Böcker AB, Höganäs. 1991. ISBN 91-7024-619-X 
• Marit Stigsdotter, Bertil Hertzberg (2013). Björk – Trädet, människan och naturen. Balkong Förlag. ISBN 978-91-85581-68-9