Han författade även böcker på latin och danska där han skrev om Islands näringsliv, det isländska språket och naturen. För övrigt består hans författarskap mestadels av dikter där den mest kända är Búnaðarbálkur ("Lantbruksbalk") från år 1783. Boken är en rousseauansk och fysiokratisk hyllning till den isländske idealbonden.
Efter sin tragiska död – Eggert Ólafsson drunknade med sin unga hustru i Breiðafjörður – blev han under 1800-talet en föregångsman för den nationella rörelsen på Island.