sv Edmund Ironside, 1:e baron Ironside

Edmund Ironside, 1:e baron Ironside
	Edmund Ironside, 1:e baron Ironside
Född	6 maj 1880; Edinburgh
Död	22 september 1959 (79 år); London
Medborgare i	Storbritannien
Utbildad vid	Staff College, Camberley; Royal Military Academy Woolwich; Tonbridge School
Sysselsättning	Politiker, författare, dagboksskrivare, militär
Befattning
	Ledamot av Brittiska överhuset (–); Storbritanniens arméstabschef (1939–1940)
Maka	Mariot Ysobel Cheyne; (g. 1915–)
Barn	Elspeth Mariot Ironside (f. 1917); Edmund Ironside, 2nd Baron Ironside (f. 1924)
Föräldrar	William Ironside; Emma Maria Richards
Utmärkelser
	Storkors av Hederslegionen; Kommendör av 2 klass av Brittiska imperieorden; Storbritanniska Johanniterorden; Croix de Guerre; Companion av Sankt Mikaels och Sankt Georgsorden; Riddare med storkors av Bathorden; Distinguished Service Order; Croix de Guerre 1939–1945; Officer av Hederslegionen
	Redigera Wikidata

William Edmund Ironside, 1:e baron Ironside, född 6 maj 1880 i Edinburgh, död 22 september 1959 i London, var en brittisk fältmarskalk, som var Storbritanniens arméstabschef 1939-1940.

Biografi

Ironside deltog redan i Andra boerkriget 1899-1902 som underrättelseofficer. Ironside blev major 1914 och tjänstgjorde under första världskriget som generalstabsofficer fram till mars 1918, då han blev brigadchef vid Somme. Han blev 1918 brigadgeneral, 1919 generalmajor och 1931 generallöjtnant. Ironside utnämndes i november 1918 till chef för de allierades stridskrafter i Archangelsk och blev 1920 chef för de brittiska stridskrafterna i Norra Persien. Ironsides grad av inblandning i statskuppen i Persien 1921 är omdiskuterad. 1922-26 var han chef för krigshögskolan i Camberley, 1926-28 divisionschef i Aldershot, 1928-31 militärbefälhavare i Meerut, Indien och blev 1931 kommendant i Towern, London.^[6]

Ironside skrev även Tannenberg (1925) om slaget vid Tannenberg.^[6]

När Lord Gort 1939 utsågs till chef för den brittiska expeditionsstyrkan efterträdde Ironside honom som chef för brittiska imperiets generalstab (CIGS). Redan på våren 1940 avgick han och efterträddes av John Greer Dill samt blev istället chef för hemmaarmén.

Ironside avled på Queen Alexandra Military Hospital i London den 22 september 1959.

Referenser

Noter

^ [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z03xv1, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
^ Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-william-ironside, läst: 22 april 2022.^{[källa från Wikidata]}
^ The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}
^ [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 25

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Edmund Ironside, 1:e baron Ironside.

Företrädare: John Vereker, lord Gort	Chief of the Imperial General Staff 1939–1940	Efterträdare: John Dill

[89141012ac8cc746d09733596ad36bdff5baa385-1] [a b] SNAC, SNAC Ark-ID: w6z03xv1, läs online, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[6ec5c47b70a857ec05ab6ab455402fc02ac3342e-2] Darryl Roger Lundy, The Peerage, The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[23aa4fff97e3938c77e4b2e8c16b351e3e231601-3] Hansard 1803–2005, Hansard-ID (1803-2005): mr-william-ironside, läst: 22 april 2022.^{[källa från Wikidata]}

[f71c733e1dd09f2d285989e9b3f305f36c7c7092-4] The Peerage person-ID: p28491.htm#i284905, läst: 7 augusti 2020.^{[källa från Wikidata]}

[3913844e06e055e8cd81608f22bad0e604d89d2d-5] [a b c d] Darryl Roger Lundy, The Peerage.^{[källa från Wikidata]}

[SU14:25-6] [a b] Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 14. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 25

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

Edmund Ironside, 1:e baron Ironside

Biografi

Referenser

Noter

Externa länkar

Portal di Ensiklopedia Dunia