Division II i ishockey 1968/1969
Division II i ishockey 1968/1969 var andradivisionen i svensk ishockey under säsongen 1968/1969. Divisionen var indelad i fyra regioner (norra, östra, västra och södra) med två grupper i varje (A och B). Grupperna hade 10 till 14 lag. Vinnaren i varje grupp gick vidare till kval till högsta serien, Division I, eller Allsvenskan som den ofta kallades. Bottenlagen i varje serie flyttades ner till Division III nästa säsong. Deras platser togs istället av de främsta lagen från Division III. Något kval nedåt förekom alltså inte, men det hände att lag avstod från uppflyttning av olika skäl och därför flyttades lagen på nedflyttningsplats inte alltid ner trots allt. LagenSedan förra säsongen hade Färjestads BK (Karlstad), Strömsbro IF (Gävle), Tegs SK (Umeå) och Tingsryds AIF flyttats ner från Allsvenskan. Från Division III hade följande lag flyttats upp: Alvesta SK, Backbyns IF (Smedjebacken), Boro/Landsbro IF (Vetlanda), GIF Linden (Eskilstuna), Gimo IF, Glimåkra IF, Grästorps IK, Guldsmedshytte SK, IFK Strömsund, Malmbergets AIF, Medle SK (Skellefteå), Mjölby Södra IF, Skutskärs SK, Stocksunds IF (Danderyd), Säters IF, Torbjörn/Brämaregårdens IF (Hisingen, Göteborg), Vikarby IK, Visby BoIK och Västertorps BIK (Stockholm Söderort) Några lag hade flyttats mellan serierna. Viking och Uddeholm hade flyttas från Västra B till A. Arboga hade flyttats från Västra A till Södra A, Norrby och Sågdalen från Södra B till Västra B. Slutligen hade Husqvarna flyttas från Södra A till B. I Dalarna hade Godtemplarnas IF gått samman med Falu BS ishockeysektion och bildat Falu IF. Division II Norra
Clemensnäs vann serien efter en spännande upplösning där lokalrivalen Rönnskär förlorade sin tvåpoängsledning under de sista två omgångarna och med seriefinal i sista omgången där Clemensnäs vände 2–0 underläge till 2–4 och vann platsen till kvalet.[1]
Redan före seriestart var Umeålagen Sandåkern och Teg favoriter tillsammans med Sundsvallslaget Heffners. När serien spelats färdigt var det också dessa tre lag som placerat sig främst.[1]
Division II Östra
Nybildade Falu IF höll för favoritskapet och vann serien trots att man förlorat seriefinalen i Bollnäs med 2–0. Bollnäs slarvade dock bort serieledningen mot Ljusne och Falun kunde återta tätpositionen. I botten föll det tidigare Svenska mästarna Gävle GIK ur serien och återfinns i Division II nästa säsong.[2]
Serien, som fått smeknamnet "Lilla Allsvenskan" tack vare sin höga kvalité, vanns av Norrtälje med fem poängs marginal till tvåan Traneberg. I botten flyttades fem lag ner för att serien skulle minskas av 12 lag till nästa säsong.[3]
Division II Västra
När fyra omgångar återstod låg Skultuna i topp med fem lag efter sig inom fem poängs marginal. Surahammar var starkast i slutet av serien och tog hem segern och platsen i kvalet till Allsvenskan.[4]
Serien hade fått en lite sydligare tyndpunkt genom att de två nordligaste värmlandslagen flyttat till Västra A och lag från Västergötland tagit deras plats istället. Färjestad vann serien som väntat och med god marginal. [5]
Division II Södra
Tranås, IFK/IKS från Norrköping och Kenty från Linköping gällde som favoriter inför seriestarten, men det blev Nyköping som lite överraskande tog hem seriesegern.[6]
Tingsryd, som flyttats ner från Allsvenskan sedan förra säsongen, var för överlägsna för att det skulle bli någon spänning i serien. Laget vann under ledning av Des Moroney samtliga matcher och skaffade sig en målskillnad på 125 mål. Marginalen till tvåan Troja från Ljungby var hela 14 poäng.[7]
Kvalspel till Division I
Skellefteålaget Clemensnäs och Umeålaget Sandåkern tog platserna till Allsvenskan nästa säsong, helt enligt förväntningarna.[8]
Södra kvalserien bjöd på en stor överraskning när Karlstadslaget Färjestad inte lyckades ta sig tillbaka till Allsvenskan som förväntat. Istället gick platserna till Tingsryd och Surahammar.[8]
Se ävenReferenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia