Cyanider![]() 2) Kalottmodell 3) Elektrisk laddningsyta 4) Högsta molekylorbital med elektroner. Cyanider är salter av den svaga syran vätecyanid (HCN) och innehåller cyanidjonen, CN− (i äldre litteratur ofta betecknad Cy[1][2]). Cyanidjonen har många egenskaper gemensamma med halidjonerna och betraktas som en pseudohalogen.[3][4] Det viktigaste saltet är natriumcyanid (NaCN), som bland annat används för att utvinna guld och silver ur mineral genom cyanidjonens förmåga att bilda komplex med övergångsmetaller (som dicyanoargentatjonen Ag(CN)2− och dicyanoauratjonen Au(CN)2−) enligt exempelvis:
Cyanider är mycket giftiga, då de reagerar med magens saltsyra till vätecyanid, som blockerar andningskedjan i cellerna. En medeldos på 1,52 milligram (CN−) per kilo kroppsvikt har beräknats vara dödlig för människa vid oralt intag.[5] Efter andra världskriget och under dess slutskede tog flera höga nazister och deras närstående sina liv med kapslar innehållande lösningar av cyanidsalter. Cyanidlösning användes också vid Jonestownmassakern 1978. Vätecyanid användes – under beteckningen Zyklon B[6] – som avrättningsgas i nazisternas förintelseläger. Cyanid användes tidigare (första gången 8 februari 1924, sista gången den 3 mars 1999) till avrättningar i USA.[7] Se ävenKällhänvisningar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia