Constantin Fallenius (militär)
Constantin Magnus Hugo Fallenius, född 27 juni 1862 i Stockholm, död där 1 september 1932, var en svensk militär (generallöjtnant). Han var son till pastor primarius Carl Magnus Fallenius Biografi![]() Fallenius blev underlöjtnant vid Andra livgardet 1881, löjtnant där 1886 och vid generalstaben 1891, kapten där 1895, major där 1902, överstelöjtnant där 1904, chef för Krigshögskolan 1905, överste och tillförordnad chef för Norrbottens regemente 1906, sekundchef för Göta livgarde 1908, generalmajor och chef för I. arméfördelningen 1915 och för V. arméfördelningen 1917, generallöjtnant 1922, till sist inspektör för militärläroverken innan han erhöll avsked 1927. Fallenius företog militära studieresor till Finland 1898 och Frankrike 1899. Han var lärare vid Krigsskolan 1890–1897 och vid Sjökrigshögskolan 1898–1905, samt ledamot i Krigshovrätten 1905–1915 och militär ledamot av Högsta domstolen från 1924. Fallenius utgav bland annat Samverkan mellan här och flotta (1906). Fallenius blev ledamot av andra klassen av Krigsvetenskapsakademien 1903 och av första klassen 1915.[1] Constantin Fallenius avled på Röda korsets sjukhem i Stockholm.[2] Han är begravd på Solna kyrkogård. UtmärkelserSvenska utmärkelser
Utländska utmärkelser
Källor
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia