|
Cesur Cesur, tidigare även cæsur eller cäsur, (latin: 'avskärning', 'avhuggning')[1] är en paus eller taktvila i en vers, mellan slutet på en fras och början på en annan, i synnerhet inuti en versfot[2] och vanligen på bestämda ställen i versraden.[3] Längre versmått, såsom hexameter, har en cesur per vers. Orsaken är vanligen att föra in naturlig kadens i en styrd metrik.[4] Ordet finns även inom musiken, i betydelsen en kort paus mellan två fraser. Längden på en cesur kan skilja mellan en mycket kort tystnad till en längre paus, något som bestäms av den eller dem som framför musikstycket eller dikten. I körverk kan en kort cesur ange de tillfällen då sångarna kan hämta andan. I överförd betydelse kan cesur betyda en paus, ett avslut[5] eller avbrott.[6]  Typer av cesurerI modern europeisk poesi delas cesurer vanligen in i manliga cesurer, som följer en betonad stavelse eller taktdel, och kvinnliga cesurer, som följer en obetonad stavelse eller taktdel.[3] Cesurer beskrivs också efter var de befinner sig i en versrad: en cesur nära inledningen kallas en initialcesur, en nära mitten medialcesur och en i slutet en terminalcesur.[6] Initial- and terminalcesurer är sällsynta i formella, romantisk och neoklassisk poesi, som alla föredrar medialcesurer. Inom musik avser cesur en kort tystnad, under vilken man inte räknar takten. På samma sätt som de tysta fermaterna, placeras cesurer mellan noter eller takter (före eller över taktlinjer), snarare än på noter eller paustecken (såsom sker med fermater). En fermat kan placeras över en cesur för att ange en längre paus. NoteringDet typografiska tecken som används för att notera en cesur är ett vertikalstreck | (eller dubblerat ‖), en variant av det enkla vertikalstrecket virgula ('pinne') som användes som cesurnotering i medeltida manuskript.[7] Samma tecken utvecklades separat som det enkla snedstreck som används för att ange radbrytning i poesi.[7] Inom musiknotering betecknas cesurer med dubbla snedstreck ExempelHomerosCesurer användes ofta inom grekisk poesi, till exempel inledningsversen av Iliaden:
VersformerInom hexameter placeras en cesur efter tredje eller fjärde versfoten, medan ett elegiskt distikon har en cesur efter tredje versfoten, för att man inte ska skapa en spondé.[9] I alexandrinen placeras en cesur efter tredje jamben vilket delar versen i två lika stora hälfter (och i det fallet kan cesuren kallas diæresis).[2] Fri versI fri vers är cesuren frivillig. Den kan dock användas för retoriska effekter. Källor
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia
