Cervalces

Cervalces Status i världen: Fossil Stratigrafisk utbredning: pleistocen
Skelett av Cervalces scotti
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Partåiga hovdjur Artiodactyla
Familj	Hjortdjur Cervidae
Släkte	Cervalces Scott, 1885
Art	C. scotti
Vetenskapligt namn
§ Cervalces scotti
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Cervalces är ett utdött monotypiskt släkte i familjen hjortdjur som levde under pleistocen i Nordamerika.[1] Den enda kända arten, Cervalces scotti, liknade allmänt älgen i utseende med långa extremiteter och ett huvud som påminde om wapitihjorten. Arten dog troligen ut för 11 500 år sedan under senaste istidens slutskede som en del av ett massutdöende av Nordamerikas megafauna.[2]

Storleksjämförelse med människan.

De första fynd som tillskrevs arten hittades ungefär 1805 av William Clark i Boone County, Kentucky. Platsen är känd för flera andra fossil från Nordamerikas megafauna. 1885 upptäckte William Barryman Scott ett mera komplett skelett i New Jersey.[1] Senare hittades även mumifierade rester.[3]

Det antas att arten höll till i våtmarker från södra Kanada till Arkansas och från Iowa till New Jersey. När inlandsisen drog sig tillbaka kom älgen från Asien över en landbro vid Berings hav till Cervalces scottis levnadsområde.[4] Konkurrensen mellan de båda arterna orsakade troligen Cervalces scottis utdöende.[1] Människans betydelse för massutdöendet av Nordamerikas megafauna är omstridd. Medan några studier påpekar att det inte finns paleontoligska bevis för människans inverkan[5] bedömer andra teorier människans jakt som en betydande orsak till utrotningen.[6] En tredje teori ser sjukdomar som överfördes av små däggdjur i människans följe som en avgörande anledning till massutdöendet.[7]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 15 oktober 2011.

Noter

1. ^ [ ] ”Stag Moose (Cervalces scotti)”. The Academy of Natural Sciences. Arkiverad från originalet den 16 februari 2007. https://web.archive.org/web/20070216031241/http://www.ansp.org/museum/jefferson/otherFossils/cervalces.php. Läst 3 mars 2007. 
2. ”Stag-moose”. Illinois State Museum. http://www.museum.state.il.us/exhibits/larson/cervalces.html. Läst 3 mars 2007. 
3. Russell Dale Guthrie, Frozen fauna of the Mammoth Steppe: the story of Blue Babe
4. George A. Feldhamer, Joseph A. Chapman, Bruce Carlyle Thompson (1982). ”Moose”. Wild Mammals of North America: Biology, Management, and Conservation. Johns Hopkins University Press. sid. 931. http://books.google.com/books?id=-xQalfqP7BcC&pg=PA931&lpg=PA931&dq=%22stag+moose%22+pleistocene+habitat+bering&source=web&ots=XNo7Bu4054&sig=OEh7aSMIeiv5PSY5dQwz1pkDYrU#PPA931,M1. Läst 4 mars 2007. 
5. ”Stag-Moose”. Bestiary. American Museum of Natural History. Arkiverad från originalet den 5 april 2007. https://web.archive.org/web/20070405174757/http://www.amnh.org/science/biodiversity/extinction/Resources/Bestiary/Artiodactyla2.html#Stag-Moose. Läst 3 mars 2007. 
6. Sharon Levy (2006). ”Mammoth Mystery”. Natural Resources Defense Council. http://www.nrdc.org/onearth/06win/mammoth1.asp. Läst 4 mars 2007. 
7. Stevens, William K. (29 april 1997). ”Disease Is New Suspect in Ancient Extinctions”. The New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=9B01E1D61531F93AA15757C0A961958260&sec=health&spon=&pagewanted=print. Läst 4 mars 2007.