Carl KullgrenCarl Fredrik Kullgren, född 20 september 1873 i Uddevalla, död 12 augusti 1955 i Stockholm,[1] var en svensk kemist, verksam vid Kungliga Tekniska högskolan (KTH). Han var kusin till Thyra Kullgren Kullgren blev student vid Uppsala universitet 1892[2] och disputerade 1904 vid Stockholms högskola, och var verksam som docent, där från samma år. Åren 1898–1918 var han lärare vid Artilleri- och ingenjörhögskolan.[3] Han var professor i kemiteknik vid KTH 1915–1938 samt invaldes i Ingenjörsvetenskapsakademien 1919 och i Lantbruksakademien 1930. Kullgren var anlitad som sakkunnig vid en mängd offentliga uppdrag.[3] Han var bland annat sakkunnig hos Kommerskollegium (1916), ledamot av Folkhushållningskommissionen (1917), av Fodermedelskommissionen (samma år), sakkunnig hos Kontrollstyrelsen (från 1918) samt hos Tull- och traktatkommittén (från 1919).[2] Kullgrens främsta vetenskapliga arbeten rörde explosiva ämnen och cellulosatillverkning.[3] Bland hans vetenskapliga skrifter märks Om metallsalters hydrolys och Om nitrocellulosans stabilisering och stabilitet.[2] Carl Kullgren var son till grosshandlare Ivar Kullgren och Therese Kihlberg.[4] Han var gift med Anna Bergman (1868–1945).[5] Makarna är begravda på Norra kyrkogården i Uddevalla.[6] Källor
Noter
|
Portal di Ensiklopedia Dunia