sv Brokig kopparmalm

	Bornit
	Lätt iriserande bornitkristall på kvartsnålar, från Kazakstan; Provstorlek: 3,6 × 2,2 × 1,2 cm
Kategori	Sulfidmineral
Strunz klassificering	2.BA.10
Kemisk formel	Cu5FeS4
Färg	Kopparröd, bronsbrun, lila
Förekomstsätt	Granulär, massiv, spridd – Kristaller pseudokubiska, dodekaedriska, oktaedriska
Kristallstruktur	Ortorombisk
Tvillingbildning	Penetrationtvillingar på{111}
Spaltning	Svag på [111]
Brott	Ojämnt till subkonchoidalt
Hållbarhet	Spröd
Hårdhet (Mohs)	3 – 3,25
Glans	Metallisk om färsk, iriserande, mattas
Pleokroism	Svag men märkbar
Transparens	Opak
Streckfärg	Gråaktigt svart
Specifik vikt	5,06 – 5,08
Övrigt	Magnetisk efter uppvärmning, iriserande
Referenser

Brokig kopparmalm eller bornit är ett sulfosaltmineral som är besläktad med kopparkis men rikare på koppar och dess kemiska formel är Cu₅FeS₄.

Egenskaper

Bornit har en brun till kopparröd färg på fräscha ytor som färgas till olika iriserande nyanser av blått till lila på sina ställen. Dess slående iriserande ger den smeknamnet påfågelkoppar eller påfågelmalm. Det kristalliserar i det ortorombiska systemet (pseudokubiskt).

Mineralogi

Bornit är ett viktigt kopparmalmsmineral och förekommer i stor utsträckning i porfyrkopparavlagringar tillsammans med den vanligare kopparstenen. Kalkopyrit och bornit ersätts båda vanligtvis av chalkosit och kovellit i supergenanrikningszonen av kopparavlagringar. Bornit finns också som spridning i mafiska magmatiska bergarter, i kontaktmetamorfa skarnavlagringar, i pegmatiter och i sedimentära kopparhaltiga skiffer.^[2] Den är viktig som malm för dess kopparhalt på cirka 63 viktprocent^[1] och är en viktig kopparmalm i USA, Chile och Mexiko.^[4]

Struktur

Vid temperaturer över 228 °C är strukturen isometrisk med en enhetscell som är cirka 5,50 Å på en kant. Denna struktur är baserad på kubiska tätpackade svavelatomer, med koppar- och järnatomer slumpmässigt fördelade på sex av de åtta tetraedriska platserna i kubens oktanter. Med kylning blir Fe och Cu ordnade, så att 5,5 Å subceller där alla åtta tetraedriska platserna är fyllda alternerar med subceller där endast fyra av de tetraedriska platserna är fyllda och symmetrin reduceras till ortorombisk.^[5]

Sammansättning

Betydande variation i de relativa mängderna koppar och järn är möjlig och fast lösning sträcker sig mot kopparkis (CuFeS₂) och digenit (Cu₉S₅). Utlösning av blåsor och lameller av karbonat, digenit och kalkocit är vanlig.^[5]

Form och tvilling

Sällsynta kristaller är ungefär kubiska, dodekaedriska eller oktaedriska. Vanligtvis massiv. Penetrationstvilling på den kristallografiska riktningen, {111}.^[5]

Förekomst

Bornit med silver från Zacatecas, Mexiko (storlek: 7,5 × 4,3 × 3,4 cm)

Bornit förekommer globalt i kopparmalmer med betydande kristalllokaliteter i Butte, Montana och i Bristol, Connecticut i USA. Den utvinns också i Carn Brea-gruvan, Illogan och på andra håll i Cornwall, England. Stora kristaller finns från Frossnitz-alperna, östra Tirol, Österrike; Mangula-gruvan, Lomagundi-distriktet, Zimbabwe; från N'ouva-gruvan, Talate, Marocko, Tasmaniens västkust och i Dzhezkazgan, Kazakstan.^[2] Det finns också spår av det som finns bland hematiten i Pilbara-regionen i västra Australien.

I Sverige finns brokig kopparmalm i små mängder tillsammans med annan kopparmalm på flera platser, däribland Åtvidaberg, Falun, Nya Kopparbergs bergslag, Galva kopparfält, västra Värmland och i Biskopsgruvan i Garpenberg.

Historik och etymologi

Bornit beskrevs första gången 1725 efter ett fynd i Ermbergen, Böhmen, i vad som nu är Karlovy Vary-regionen i Tjeckien. Den fick sitt namn 1845 efter den österrikiska mineralogen Ignaz von Born.^[3]

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Bornite, 13 januari 2024..

Noter

^ [a b] Barthelmy, David (2014). ”Bornite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Bornite.shtml. Läst 12 augusti 2022.
^ [a b c] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Bornite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/bornite.pdf. Läst 12 augusti 2022.
^ [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). "Bornite" (PDF). Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. Hämtad 12 augusti 2022.
^ ”Brokig kopparmalm”. Svensk uppslagsbok. sid. 1240-1241. Arkiverad från originalet den 12 april 2015. https://archive.is/20150412073636/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/1241_1242-0071.jpg. Läst 12 april 2015.
^ [a b c] Nesse, William D., "Sulfides and Related Minerals" in Introduction to Mineralogy, New York: Oxford University Press, 2000, p 429

Vidare läsning

Palache, C., H. Berman, and C. Frondel (1944) Dana’s system of mineralogy, (7th edition), v. I, 195–197.
Manning, P.G. (1966) A study of the bonding Properties of Sulphur in Bornite, The Canadian Mineralogist, 9, 85-94

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Brokig kopparmalm.

[Webmin-1] [a b] Barthelmy, David (2014). ”Bornite Mineral Data”. Webmineral.com. http://www.webmineral.com/data/Bornite.shtml. Läst 12 augusti 2022.

[Handbook-2] [a b c] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). ”Bornite”. Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. http://www.handbookofmineralogy.org/pdfs/bornite.pdf. Läst 12 augusti 2022.

[Mindat-3] [a b] Anthony, John W.; Bideaux, Richard A.; Bladh, Kenneth W.; Nichols, Monte C. (2005). "Bornite" (PDF). Handbook of Mineralogy. Mineral Data Publishing. Hämtad 12 augusti 2022.

[4] ”Brokig kopparmalm”. Svensk uppslagsbok. sid. 1240-1241. Arkiverad från originalet den 12 april 2015. https://archive.is/20150412073636/http://svenskuppslagsbok.se/scans/band_04/1241_1242-0071.jpg. Läst 12 april 2015.

[Nesse-5] [a b c] Nesse, William D., "Sulfides and Related Minerals" in Introduction to Mineralogy, New York: Oxford University Press, 2000, p 429

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

Brokig kopparmalm