Brokärlan är en svartvit markant tecknad 20 centimeter lång ärla. Ovansidan är svart , undersidan vit, Den har även ett vitt ögonbrynsstreck och en vit vingfläck. Ungfåglar är gråare.[4]
Läte
Sången är en utdragen melodisk serie som i engelsk litteratur återges "weet-weet, wip-wip-wip, weet, wee-wee" och så vidare. Den har liknats med kanariefågelns sång. Härmningar av andra fågelarter som trädgårdsbulbyl och kongocistikola har noterats. Lätena beskrivs som ljusa och vassa "tweet" eller "chizzit", snabba och trestaviga "quick-quick-treeet", "twee-twee-twee" eller "tseet-tseet-tseet" med mycket ljus sista ton, eller en tunn men ljudlig vissling: "tuwhee".[5]
Utbredning och systematik
Brokärla är en afrikansk art som delas in i två underarter med följande utbredning:[3]
Fågeln påträffas i subtropiska och tropiska fuktiga låglänta områden som gräsmarker, floder och ibland sötvattensvåtmarker.[6] I vissa områden söker den sig till människans närhet i byar och småstäder.[7]
Föda
Arten är huvudsakligen insektsätare, men kan också inta andra ryggradslösa djur, gräsfrön, grodyngel, småfisk och matrester från människan.[8]
Häckning
I Malawi inleder brokärlan häckningen i samband med regnsäsongen. Båda könen hjälps åt att bygga bo och mata ungarna, men endast honan ruvar. En kull består i snitt av 3,9 ägg.[9]
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot.[1] Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC).[1] Världspopulationen har inte uppskattats men den beskrivs som vanlig i större delen av utbredningsområdet, dock vanlig till mindre vanlig i Västafrika.[11]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2017) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2017 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2017-08-11
^Sinclair, Ian; Ryan, Peter (2003). Birds of Africa south of the Sahara. Struik. sid. 364. ISBN 1-8687-2857-9
^Tyler, S. (2020). African Pied Wagtail (Motacilla aguimp), version 1.0. I Birds of the World (Red J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie och E. de Juana). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.afpwag1.01
^del Hoyo, J., Elliott, A. and Christie, D. 2004. Handbook of the Birds of the World, Vol. 9: Cotingas to Pipits and Wagtails. Lynx Edicions, Barcelona, Spain.
.jpg)
.jpg)
