sv Brabantse Pijl

Brabantse Pijl
	Målet i Overijse 2015.
Detaljer
Datum	Mitten av april (2010−); Slutet av mars (−2009)
Region	Flamländska Brabant och Vallonska Brabant, Belgien
Disciplin	Landsväg
Typ	Endagslopp
Arrangör	WSC Rode Sportief Beersel; Flanders Classics
Status	UCI ProSeries 1.Pro
Historia
Antal upplagor	64 (2024)
Första upplaga	1961
Första vinnare	Pino Cerami
Flest segrar	4 segrar:; Edwig Van Hooydonck
Senaste vinnare	Benoît Cosnefroy (2024)

Brabantse Pijl (nederländska för "Brabantska pilen"), på franska Flèche Brabançonne eller Flèche Branconne, är ett årligt endagslopp på cykel i Brabant (sedan 1995 Flamländska Brabant och Vallonska Brabant), sydväst om Bryssel i Belgien. Loppet ingick i UCI Europe Tour från 2005 och klassades inledningsvis som 1.1, men uppgraderades till 1.HC 2011. 2020 flyttades det till den nystartade UCI ProSeries (1.Pro).

De första åren (1961–1966) var start och mål förlagda till Bryssel, därefter följde fyra år med start och mål i Sint-Genesius-Rode, 1971 flyttades målet till Alsemberg och 1979 flyttades även starten dit (1980 var dock både start och mål tillbaka i Sint-Genesius-Rode, men de återvände till Alsemberg året därpå).^[1] "Pilen" har numera start i Leuven (2004 till 2007 i Zaventem, dessförinnan i Alsemberg)) och mål i Overijse (till och med 2009 i Alsemberg}.^[2] I samband med att start och mål flyttades ändrades också datumet: tidigare avgjordes loppet på söndagen en vecka före Flandern runt (och ingick då i "Flamländska cykelveckan"), men från och med 2010 ligger det på onsdagen mellan Paris-Roubaix och Amstel Gold Race och har därigenom blivit ett förlopp till Ardennerklassikerna^[2].

Loppet bjuder på många stigningar, tidigare 26 men antalet ökades till 31 stigningar 2019^[3], vilka delvis upprepas genom att de sista nio milen av loppet består av (knappt) fyra varv på en 23 kilometer lång slinga (Schavei-Hagaard-Hertstraat-Holstheide-IJskelderlaan-Schavei), medan loppets första del innehåller två varv på en annan slinga (Bruineput-Menisberg-Lotsestraat-Bruineput). Därtill kommer att en drygt två mil lång vägsträcka körs i båda riktningarna, så att tidigare medlut blir motlut och vice versa.^[4]

Flest segrar, fyra, har Edwig Van Hooydonck, medan Óscar Freire, Johan Museeuw och Johan Capiot har vardera tre. De nordiska framgångarna inskränker sig till en tredjeplats av danske Rolf Sørensen år 2000.

2018 infördes en damtävling, Brabantse Pijl Dames Gooik, genom att Pajot Hills Classic (startat 2016) överfördes till och synkroniserades med Brabantse Pijl.^[5] Samtidigt uppgraderade UCI kategorin från 1.2 till 1.1.