Boningrönfink

Boningrönfink
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Tättingar Passeriformes
Familj	Finkar Fringillidae
Släkte	Chloris
Art	Boningrönfink C. kittlitzi
Vetenskapligt namn
§ Chloris kittlitzi
Auktor	(Seebohm, 1890)
Synonymer
Chloris sinica kittlitzi

Boningrönfink[1] (Chloris kittlitzi) är en nyligen urskild fågelart i familjen finkar inom ordningen tättingar.[2] Den förekommer endast på två öar i den japanska ögruppen Boninöarna.

Utseende

Boningrönfinken är liksom närbesläktade orientgrönfinken en medelstor fink med kraftig näbb och kort, något kluven stjärt. Hane orientgrönfink är gråaktig på hjässa och nacke, brun på mantel och skapularer och likaså brun på bröst och flanker. Armpennorna är brett kantade i gråvitt och övergumpen är gul. Honan liknar hanen men har mer enfärgat gråbrunt huvud, mattare ovansida och övergump samt mer urtvättad undersida.[3]

Boningrönfinken är jämfört med orientgrönfinken mindre men med kraftigare näbb och med generellt mörkare och mer olivgrön fjäderdräkt och gult på undersidan begränsat till undergumpen.[4]

Utbredning och systematik

Arten förekommer enbart i japanska Boninöarna, på Hahajima och Minami Ioto. Den behandlas som monotypisk, det vill säga att den inte delas in i några underarter. Traditionellt utgör den en underart till orientgrönfink (C. sinica).[5] Den urskiljs dock sedan 2021 av tongivande International Ornithological Congress (IOC) baserat på studier[6][7] som visar på genetiska och morfologiska skillnader.[2]

Status

IUCN erkänner den ännu inte som art, varför dess hotstatus formellt inte fastställts. Den är dock mycket fåtalig, med ett bestånd på endast 400 individer. I Japan listas populationen som akut hotad.[6]

Noter

1. BirdLife Sverige (2021) Officiella listan över svenska namn på alla världens fågelarter
2. ^ [ ] Gill F, D Donsker & P Rasmussen  (Eds). 2021. IOC World Bird List (v11.1). doi :  10.14344/IOC.ML.11.1.
3. Craig Robson (2007) Birds of South-east Asia, New Holland Publisher, London, sid:178-179, ISBN 978-1-84330-746-4
4. Clement, P. (2020). Oriental Greenfinch (Chloris sinica), version 1.0. In Birds of the World (J. del Hoyo, A. Elliott, J. Sargatal, D. A. Christie, and E. de Juana, Editors). Cornell Lab of Ornithology, Ithaca, NY, USA. https://doi.org/10.2173/bow.origre.01
5. Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2019) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2019 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2019-08-11
6. ^ [ ] Saitoh T, K Kawakami, YA Red’kin, I Nishiumi, C-H Kim, et al. 2020. Cryptic Speciation of the Oriental Greenfinch Chloris sinica on Oceanic Islands. Zoological Science, 37(3): 280-294.
7. Saitoh T, N Sugita, S Someya, Y Iwami, S Kobayashi, H Kamigaichi, et al. 2015). DNA barcoding reveals 24 distinct lineages as cryptic bird species candidates in and around the Japanese Archipelago. Mol Ecol Resour 15: 177–186

Externa länkar

• Wikispecies har information om Chloris kittlitzi.
  Artförteckning