Bo Tarras-Wahlberg
Bo Arvid Tarras-Wahlberg, född 29 maj 1871 i Uppsala församling Uppsala län, död 18 november 1941 i Ängelholms församling, Kristianstads län,[3] var en svensk militär (överste). BiografiTarras-Wahlberg blev volontär vid Första Svea artilleriregemente 1889 och avlade studentexamen i Uppsala 1890.[4] Tarras-Wahlberg blev underlöjtnant vid Första Svea artilleriregemente 1892, löjtnant 1896 och löjtnant vid generalstaben 1902. Han blev kapten vid generalstaben 1904 och vid Svea artilleriregemente (A 1) 1905. Tarras-Wahlberg var adjutant hos kronprinsen 1906 och stabschef vid kommendantskapet i Boden 1907–1909.[5] Tarras-Wahlberg blev kapten vid Svea artilleriregemente (A 1) 1909, kapten vid generalstaben 1912 och major 1912. Tarras-Wahlberg var därefter ställföreträdande chef för II. arméfördelningen 1912–1916. Han var överstelöjtnant och chef för Gotlands artillerikår 1915–1919, blev överste i armén och var tillförordnad chef för Wendes artilleriregemente (A 3) 1919. Tarras-Wahlberg var chef för Smålands artilleriregemente (A 6) 1922 och blev överste på övergångsstat vid Västra arméfördelningen 1928.[4] Tarras-Wahlberg var ledamot av Kungliga Krigsvetenskapsakademien.[6] Tarras-Wahlberg är begravd på Ängelholms kyrkogård.[7] Tarras-Wahlberg var son till docenten och vice häradshövdingen Casper Johan Wahlberg[8] och Sophia Levina Augusta Tarras Virgin[9]. Han gifte sig första gången 10 november 1895 med Astrid Emilia Augusta Carolina Roth, född 25 oktober 1875 i Grangärde församling, Kopparbergs län, död 23 december 1962 i Engelbrekts församling, Stockholm,[10] dotter till bruksägaren Ehrenfried Roth och friherrinnan Caroline von Knorring. I äktenskapet föddes bland andra barn sonen Stig Tarras-Wahlberg. De skilde sig 1921. Tarras-Wahlberg gifte sig andra gången 16 augusti 1921 med Anna Margaretha (Greta) Mörner, född 12 september 1893 i Malmö garnisonsförsamling, död 30 juli 1951 i Lund, dotter till ryttmästaren Olof Stellan Mörner och Agnes Dickson.[11][4] UtmärkelserTarras-Wahlbergs utmärkelser:[6]
Referenser
|
Portal di Ensiklopedia Dunia