Blodfasanen är en rätt liten (hane 44-48 cm, hona 39,5-42) och rapphönelik, tofsförsedd fasan med röda ben och röd bar hud kring ögat. Hanen är vitstreckat grå ovan, ljust grönaktig under och blodröd på strupen och delar av stjärten, ibland även i olika mängd på bröstet. Honan har grå tofs och nacke, rostorange ansikte, mörkbrun ovansida och rostbrun undersida. De olika underarterna (se nedan) varierar i mönstret av svart och rött i ansiktet och utbredningen av det röda på bröstet. Revirlätet är en egendomlig serie hesa skrik som i engelsk litteratur återges "glee-glee-keweee!-keweee!-keweee!".[4][5]
Utbredning och systematik
Blodfasanen placeras som enda art i släktet Ithaginis. Den delas in i 14 underarter med följande utbredning:[3]
Ithaginis cruentus cruentus – norra Nepal och nordvästra Bhutan
Ithaginis cruentus tibetanus – östra Bhutan och södra Tibet
Ithaginis cruentus kuseri – nordöstra Indien (övre Assam) och sydöstra Tibet
Ithaginis cruentus geoffroyi – västra Kina (västra Sichuan) och sydöstra Tibet
Ithaginis cruentus marionae – nordvästra Yunnan i Kina och nordöstra Myanmar
Ithaginis cruentus rocki – Mekongdalen i nordvästra Yunnan
Ithaginis cruentus holoptilus – Likiangdistriktet i Yunnan
Ithaginis cruentus clarkei – bergstrakter i Likiang i nordvästra Yunnan
Ithaginis cruentus michaelis – Nan Shan-bergen i nordvästra Gansu
Ithaginis cruentus beicki – nordöstra Qinghai och angränsande Gansu
Ithaginis cruentus berezowskii – bergstrakter i södra Gansu och norra Sichuan
Ithaginis cruentus annae – bergstrakter i nordvästra Sichuan
Ithaginis cruentus sinensis – Tsinlingbergen i södra Shaanxi och sydvästra Hunan
Underarten holoptilus inkluderas ofta i rocki och annae i berezowskii.[6]
Levnadssätt
I Nepal återfinns arten i höglänta rhododendronsnår och andra typer av buskmarker på 3200 till 4500 meters höjd. Vintertid söker den sig till lägre regioner ner till 2500 meter över havet, varierande geografiskt och efter väderlek. Arten lever huvudsakligen av mossa, löv och grässkott, men har även noterats äta insekter. Fågeln lägger ägg från mitten av april till slutet av juni, varav de flesta bon hittas i maj.[4]
Status och hot
Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, men tros minska i antal på grund av habitatförlust och jakt, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad.[1] Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar därför arten som livskraftig (LC).[1]
^ [ab] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
^ [ab] McGowan, P.J.K., Kirwan, G.M. & Boesman, P. (2018). Blood Pheasant (Ithaginis cruentus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/53475 18 december 2018).
^Grimmett, R.; Inskipp,C. & Inskipp, T. 1999. Birds of the Indian Subcontinent. Oxford University Press