sv Bl%C3%A5stj%C3%A4rnesl%C3%A4ktet

	Blåstjärnesläktet
	Tidig blåstjärna (S. bifolia)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Växter; Plantae
Division	Fröväxter; Spermatophyta
Underdivision	Gömfröväxter; Angiospermae
Klass	Enhjärtbladiga växter; Monocotyledonae
Ordning	Sparrisordningen; Asparagales
Familj	Sparrisväxter; Asparagaceae
Släkte	Blåstjärnesläktet; Scilla
Vetenskapligt namn
	§ Scilla
Auktor	Linné, 1753
Några arter i urval
	Dalmatisk blåstjärna (S. litardierei); Hybridvårstjärna (S. ×allenii); Höstblåstjärna (S. autumnalis); Jätteblåstjärna (S. peruviana); Kinesisk blåstjärna (S. scilloides ; Klockblåstjärna (S. lilio-hyacinthus); Liten vårstjärna (S. sardensis); Norsk blåstjärna (S. verna); Persisk blåstjärna (S. mischtschenkoana); Rysk blåstjärna (S. siberica); Stor vårstjärna (S. luciliae); Tidig blåstjärna (S. bifolia); Tuvig blåstjärna (S. amoena); Vitögd blåstjärna (S. rosenii); Vårstjärna (S. forbesii);
Synonymer
	Stellaris Fabr.; Stellaster Heist. ex Fabr; Lilio-Hyacinthus Ortega; Epimenidion Raf.; Ioncomelos Raf.; Lagocodes Raf.; Oncostema Raf.; Tractema Raf.; Genlisa Raf.; Chionodoxa Boiss.; Nectaroscilla Parl.; Adenoscilla Gren. & Godr.; Basaltogeton Salisb.; Hylomenes Salisb.; Monocallis Salisb.; Othocallis Salisb.; Petranthe Salisb.; Rinopodium Salisb.; Caloscilla Jord. & Fourr.; × Chionoscilla J.Allen ex Nicholson; Apsanthea Jord. in C.T.A.Jordan & J.P.Fourreau; Autonoe (Webb & Berthel.) Speta; Chouardia Speta; Pfosseria Speta; Schnarfia Speta;

Namnet Scilla används på svenska för arten Rysk blåstjärna. För staden i Italien, se Scilla

Blåstjärnesläktet (Scilla) är ett släkte i familjen sparrisväxter (Asparagaceae).^[2] Släktet har omkring 80 arter och förekommer huvudsakligen i södra Europa, Mellanöstern och Afrika, men har naturaliserats på flera andra kontinenter. Ett flertal arter odlas som trädgårdsväxter i Sverige.^[3]

Förekomst i Sverige

Som bofasta i Sverige anger Dyntaxa 5 arter och 2 hybrider i släktet Scilla^[4], och därtill kommer 3 bofasta arter i släktet Othocallis^[5] (vilka inkluderas i Scilla i WCSP, se nedan). Bofasta i Sverige är: Scilla x allenii (hybridvårstjärna), Scilla bifolia (tidig vårstjärna), Scilla forbesii (vårstjärna), Scilla luciliae (stor vårstjärna), Scilla sardensis (liten vårstjärna), Scilla forbesii x luciliae (hybrid, vårstjärna x stor vårstjärna), Scilla forbesii x sardensis (hybrid, vårstjärna x liten vårstjärna), Othocallis amoena (tuvig blåstjärna), Othocallis mischtschenkoana (persisk blåstjärna), Othocallis siberica (rysk blåstjärna).

Virtuella floran tar upp 3 arter i släktet Scilla och 3 arter i släktet Chionodoxa.^[6]

Särskilt vanliga är Rysk blåstjärna och Vårstjärna, som ofta växer förvildade i stora mattor i parker o.dyl. och blommar i april. Arterna förväxlas lätt, men Rysk blåstjärna har helblå, nedhängande blomma, medan Vårstjärna har en uppåtvänd blomma som är vit i mitten.

Inre systematik

Systematiken för dessa växter varierar mycket hos olika författare. Indelningen i släkten är oklar och ett område där aktiv forskning pågår. Synonymer till olika delar av släktet Scilla finns i taxoboxen t.hö.^[1] Av samma anledning varierar artantalet mycket. Catalogue of Life tar upp 89 arter (2018).^[2]

Numera räknas ofta släktet Chionodoxa med bl.a. den välkända Vårstjärnan (Ch. forbesii) till släktet Scilla. Namnet Chionodoxa är dock fortfarande vanligt i litteraturen och inom trädgårdsnäringen.

Ibland inkluderas även släktet Prospero (Höstblåstjärnor) i Scilla.

Å andra sidan bryts ibland den vanliga och välkända arten Rysk blåstjärna (Sc. siberica) ut och placeras i släktet Othocallis.

Trädgårdsväxten Engelsk klockhyacint, som tidigare haft namnet Scilla non-scripta, heter nu Hyacinthoides non-scripta.

Släktet har bearbetats på 1970-talet av österrikaren Franz Speta, som bl.a. visade att Chionodoxa inte kan räknas som eget släkte^[7].

Yttre systematik

Släktet Scilla placeras ibland i familjen Hyacintväxter (Hyacinthaceae). Denna familj betraktas numera (från och med APG III, år 2009) som en av sju underfamiljer till Asparagaceae, och den har fått namnet Scilloideae. Scilloideae är monofyletisk, men indelningen i undergrupper är problematisk och ett aktivt forskningsområde. Arterna i Scilloideae förekommer mest i medelhavsklimat på flera kontinenter.

Arter

World Checklist of Selected Plant Families, WCSP, från Kew upptar 86 arter (2018):^[8]

Källor

^ [a b] Synonymer från Scilla L., Sp. Pl.: 308 (1753), Kew World Checklist of Selected Plant Families. Läst 2019-04-16.
^ [a b] Catalogue of Life, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
^ Svensk Kulturväxtdatabas, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
^ Dyntaxa, sökord Scilla Arkiverad 16 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 2019-04-16.
^ Dyntaxa, sökord Othocallis. Läst 2019-04-16.
^ Virtuella Floran, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.
^ Speta, F. 1971. Beitrag zur Systematik von Scilla L. subgen. Scilla (inklusive Chionodoxa Boiss.). Österr. Bot. Zeitschr. 119: 6–18.
^ WCSP (2018), World Checklist of Selected Plant Families, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, http://apps.kew.org/wcsp/home.do, läst 9 maj 2018 , search for "Scilla"

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Blåstjärnesläktet.
Bilder & media

[syn-1] [a b] Synonymer från Scilla L., Sp. Pl.: 308 (1753), Kew World Checklist of Selected Plant Families. Läst 2019-04-16.

[COL-2] [a b] Catalogue of Life, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.

[SKUD-3] Svensk Kulturväxtdatabas, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.

[DynSc-4] Dyntaxa, sökord Scilla Arkiverad 16 december 2014 hämtat från the Wayback Machine.. Läst 2019-04-16.

[DynOth-5] Dyntaxa, sökord Othocallis. Läst 2019-04-16.

[VF-6] Virtuella Floran, sökord Scilla. Läst 2019-04-16.

[7] Speta, F. 1971. Beitrag zur Systematik von Scilla L. subgen. Scilla (inklusive Chionodoxa Boiss.). Österr. Bot. Zeitschr. 119: 6–18.

[KewWC_S-8] WCSP (2018), World Checklist of Selected Plant Families, The Board of Trustees of the Royal Botanic Gardens, Kew, http://apps.kew.org/wcsp/home.do, läst 9 maj 2018 , search for "Scilla"

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[1]

[7]

[8]