Vapen: en tre gånger styckad (senare ibland ginstyckad) sköld
Bakgrund
Av de i släkten som nådde höga positioner kan nämnas Gregers Birgerssons son Magnus Gregersson (nämnd levande 1285–1319, som död 1326) som blev riksråd senast 1299, samt Filip Karlsson, slottsfogde och riksråd.[1]
1378 beseglar Johan Magnussons dotter Ingegärd en gåvohandling tillsammans med sin man Henrik Reventlow och vittnena Magnus Trottesson, Johan Trottesson, Lars Björnsson och Tideke Pinnow.[2]
Vapnet förekom med viss variation inom ätten, ofta med en tre gånger styckad (senare ibland ginstyckad) sköld, vilka återfinns som strängar bakom lejonet i Birger jarls sköld, och som bildar bakgrund till flera andra vapen med lejon inom Bjälboätten, och möjligen härleds ur ett vapen skall ha förts av flera medlemmar inom den Erikska ätten.
Detta vapen med bara de tre strängarna, kan även ses på gravtäcket från Holmger Knutssons grav, där täckets heraldiskt högra sköld visar tre smala bjälkar (strängar), vilka uppvisar likhet med en vapenbild på ett av Knut Långes mynt. [3][4]
Snarlika vapen fördes av såväl drotsen Mats Kettilmundsson, vars äldre sigill visar en tre gånger styckad sköld, även av Håkan Jonsson Läma, som tillhörde den egentliga Lämaätten, av vilken flera medlemmar förde ett liknande tecknat vapen med två balkar, varför Bjälboättens oäkta gren ibland av historiker som Claes Annerstedt har kallats för Läma, vilket sannolikt är felaktigt.
Det har också påpekats att Bjälboättens oäkta grens vapen, hade likheter med Bengt Bossons ätt och Malstaätten, där i den senare, det har framhållits att det förhållandevis ovanliga förnamnet Gregers förekommer hos en medlem.
Bjälboättens stamvapen med ett lejon över tre strängar