Bernt Erikson

bernt erikson
Född	Bernt Sture Alexis Eriksson 5 februari 1921 Spånga
Död	24 december 2009 (88 år) Vantörs församling, Stockholm
Yrke	Författare
Nationalitet	Svensk
Språk	Svenska
Verksam	1941–2009

Bernt Erikson (skrev konsekvent sitt namn bernt erikson med gemena (små) bokstäver), född 5 februari 1921 i Spånga, död 24 december 2009 i Vantörs församling i Stockholm, var en svensk författare. Universalist, kedjad vid helheten (se världshjärtat). Partikelforskare, förlorad i den universella myriadiskheten (porträtt av diktaren som oändligt universum). Han var själv blott en av sina mångfaldiga partiklar, med lika små bokstäver (av exakt samma skäl). Lika barnaung som uråldrig kosmiker, reducerande tiden till en av tider, nödtorftigt inkarnerande mänskoåldrarna under samma hatthuvud. Fragmenterade världen, desorganiserade motiven, decentraliserade jaget redan 1944 i Gräset vajar på menedargraven. Kronisk resenär i medvetandet: först den ändliga Hamletresan, sedan världsresan, oändlig. Skapar inga – lyriska – historier men söker återskapa historien. Språkförvandlare, ordförbrukare, verbaltonsättare: i lyrikprosans form förvaltade han det krökta, komplexa, musikgenomströmmade språket. Erikson avled på julafton 2009, 88 år gammal. Hans dödsannons publicerades i Dagens Nyheter den 28 januari 2010. Erikson är begravd på Skogskyrkogården i Stockholm.

Författarens egen kommentar

"Själv anses jag vara lyriker men skriver inga dikter, inte heller prosadikter; möjligen skriver jag lyrikprosa, vilket är något annat. Min diktning kan ju också ses som ett slags partikelforskning, alltså en kosmisk medvetanderesa som splittrar upp det specifika motivet i substanser och låter den sprängda gestalten expandera i nya metamorfoser. Dessa substanser, dessa grundämnen i renodling utesluter givetvis gärna en vanlig konstnärlig struktur; lösgjorda partiklar virvlar som kroniska upplösningstillstånd inför det helhetslängtande ögat. Jag gestaltar substanserna, inte motiven; elementen och inte intrigerna; jag har kastat strukturkittet och blivit oläsbar." [källa]

Bibliografi

• 1941 – Namnet är människan
• 1944 – Gräset vajar på menedargraven, opus II 1942–1943
• 1946 – Sagan om mördarriket Jorden, opus III, 1944–1945
• 1946 – Se världshjärtat, opus IV 1945–1946
• 1949 – Se världshjärtat, opus IV 1945–1946: medvetandets primära resa 4
• 1947 – Järnnätter odlas i byarna: en ofattbar universalitet, opus V, 1946–1947
• 1949 – Gudarnas omöjliga syntes, opus VI, 1947: medvetandets primära resa VI
• 1949 – Om mässingen vaknar, opus VII 1947–1948: lyriskt skådespel utan spel: medvetandets sekundära resa I
• 1950 – Porträtt av diktaren som oändligt universum, opus VIII 1948–1949: medvetandets sekundära resa II
• 1952 – Harens vägar äro icke herrens vägar, opus IX 1949–1952: medvetandets sekundära resa III
• 1955 – Svarta solens salamander, opus X 1952–1955; medvetandets sekundära resa IV
• 1959 – Succéboken eller Kaos är granne med gud: "maskerader ur livsromanen", opus XI 1952–1957: medvetandets sekundära resa V
• 1967 – Vårt dagliga språk giv oss icke i dag, opus XII 1958–1966, medvetandets sekundära resa VI
• 1975 – Helheternas identitet, opus XIII 1967–1973: medvetandets sekundära resa VII
• 1985 – Röda trådens död, opus XIV 1974–1983: medvetandets sekundära resa VIII
• 1989 – O heliga enfald, jag hittar ut själv, opus XV 1982–1988: medvetandets sekundära resa IX
• 1999 – Väsnas inte, ljus, opus XVI 1989–1996: medvetandets sekundära resa X
• 2004 – Orkanrester, opus XVII 1997–2003: medvetandets sekundära resa XI
• 2011 – Finns egentligen inte men bor i frusen musik, opus XVIII 2003–2009 : medvetandets sekundära resa XII

Priser och utmärkelser

• 1950 – Boklotteriets stipendiat
• 1959 – Boklotteriets stipendiat
• 1967 – Litteraturfrämjandets stipendiat
• 1986 – Carl Emil Englund-priset för Röda trådens död
• 1990 – Gun och Olof Engqvists stipendium
• 2000 – De Nios Vinterpris

Källor

• Eriksson, Bernt Sture Alexis på SvenskaGravar.se

Externa länkar

• Bokförlagets presentation
• Bernt Erikson (1921-2009) hos Litteraturbanken