|
BakåtkompatibilitetInom ramen för telekommunikation och databehandling sägs en produkt eller teknik vara bakåtkompatibel om den kan användas med indata som genererats av en äldre enhet.[1] Om produkter avsedda för den nya standarden kan ta emot, läsa, visa eller spela äldre standarder eller format, så sägs produkten sägs vara bakåtkompatibel; exempel på sådana standarder inkluderar dataformat och kommunikationsprotokoll. Det omvända är framåtkompatibilitet, vilket innebär att gamla apparater stöder (eller förväntas stödja) dataformat som genereras av nya (eller framtida) enheter, kanske utan att stödja alla nya funktioner. En standard stöder framåtkompatibilitet om äldre produktversioner kan ta emot, läsa, visa eller spela den nya standarden. Till exempel innebar införandet av FM-stereo bakåtkompatibilitet, eftersom nya FM-radiomottagare kan ta emot monosignaler som genereras av gamla sändare. Det innebar också framåtkompatibilitet, eftersom gamla monofoniska FM-radiomottagare fortfarande kan ta emot signaler från en ny sändare. Likadant var det med (analog) färg-TV: de nyare färg-TV-mottagarna kunde ta emot gamla svart-vita TV-sändningar, och gamla svart-vita TV-mottagare kunde ta emot färg-TV-sändningar men visa dem i svart-vitt. Inom programmering hänvisar bakåtkompatibilitet till möjligheten för en kompilator för version N av språket att acceptera program eller data som fungarade under version N - 1.[2] I andra sammanhang sägs en produkt eller teknik vara bakåtkompatibel när den till fullo kan byta ut en äldre produkt, genom samverkande med andra produkter som var avsedda för den äldre produkten.[3] BeskrivningBakåtkompatibilitet är en relation mellan två komponenter, snarare än en egenskap hos bara en av dem. Mer allmänt sägs den nya komponenten vara bakåtkompatibel om den stöder all funktionalitet i den gamla delen.[källa behövs] Bakåtkompatibilitet är även ett specialfall inom kompatibilitet där den nya komponenten har en direkt historisk relation med den gamla komponenten. Om denna speciella relation inte existerar så klassas det vanligen inte som "bakåtkompatibilitet" utan istället bara "kompatibilitet": Ett konsistent gränssnitt som möjliggör interoperabilitet mellan komponenter och produkter som utvecklats separat. Data gör ingenting i avsaknad av en programtolk, så begreppet kompatibilitet gäller enbart för mjukvara, inte för dokumentfiler. Ifall ett program skapar dokumentfiler, sägs en ny version av det programmet ("version 2") vara bakåtkompatibel med den gamla versionen av programmet ("version 1") när den både kan läsa och skriva dokument som fungerar med version 1. Allt som version 1 kan göra måste också vara möjligt med version 2, bland annat att spara dokument som kan läsas av version 1. Om en nyare version inte kan spara filer som kan läsas av den äldre versionen, så är den inte bakåtkompatibel med den äldre versionen, även om den erbjuder en befintlig möjlighet att uppgradera de gamla filerna. Denna situation har ofta använts strategiskt av programvaruleverantörer för att tvinga kunder att köpa uppgraderingar, eftersom antalet datafiler som kan användas av en gammal version med tiden minskar i en hastighet proportionell mot antal andra kunder som har uppgraderat. Nivåerna av kompatibilitet varierar. Inom programvara finns en distinktion mellan binär kompatibilitet och källkodskompatibilitet. Binär kompatibilitet innebär att program fungerar korrekt med den nya versionen av programbiblioteket utan att kräva omkompilering. Källkodskompatibilitet kräver omkompilering men inga ändringar i källkoden. Många hårdvaruplattformar använder sig av emulering, d.v.s. simulering av en äldre plattform i programvara, för att uppnå bakåtkompatibilitet. Exempel
Se ävenReferenser
Externa länkar |
Portal di Ensiklopedia Dunia
