Arsen Avakov

Arsen Avakov
Arsen Avakov
Ukrainas inrikesminister
Tid i befattningen 22 februari 2014–15 juli 2022
President	Oleksandr Turtjynov (tillförordnad) Petro Porosjenko
Premiärminister	Arsenij Jatsenjuk
Företrädare	Vitalij Zachartjenko
Efterträdare	Denys Monastyrskyj
Folkets ställföreträdare i Ukraina för VII-VIII sammankomsterna
Tid i befattningen 27 november 2014–2 december 2014
Tid i befattningen 12 december 2012–17 mars 2014
Guvernör i Charkiv
Född	Arsen Borysovytj Avakov 2 januari 1964 (61 år) Baku, Azerbajdzjanska SSR, Sovjetunionen
Nationalitet	Ukrainsk
Politiskt parti	Folkfronten (sedan 2014)
Övrig politisk anknytning	Fäderneslandsförbundet 2010–2014
Namnteckning
Webbplats	www.avakov.com

Arsen Borysovytj Avakov, (ukrainska: Арсен Борисович Аваков, armeniska: Արսեն Բորիսի Ավակով), född 2 januari 1964 Baku, Azerbajdzjanska SSR, Sovjetunionen, är en ukrainsk statsman och politiker av armeniskt ursprung. Ukrainas inrikesminister från 22 februari 2014 tills han beviljades avsked den 15 juli 2022.[1]

Biografi

Född den 2 januari 1964 i Baku i familjen till en militär.

Efter nationalitet – armeniska. Sedan 1966 har han varit permanent bosatt i Ukraina. Medborgare i Ukraina.

1990 grundade han JSC Investor. 2005–2010 var han guvernör för Charkivs regionala statsförvaltning.[2]

Från hösten 2011 till december 2012 befann han sig i politisk exil i Italien på grund av förföljelsen i Ukraina av Viktor Janukovitjs regim.

2012 valdes han till folkets ställföreträdare i Ukraina.

Under 2014 års revolution var han en av befälhavarna för Euromajdan.[3]

Den 27 februari 2014 godkände Verkhovna Rada i Ukraina Arsen Avakov som Ukrainas inrikesminister.

På initiativ av Avakov skapades Ukrainas nationalgarde och frivilliga bataljoner 2014. De gjorde det möjligt att stoppa militär aggression från Ryska federationens sida i östra Ukraina.[4][5]

Natten mellan den 7 och 8 april 2014 ledde Avakov personligen stormningen av Charkivs regionala statsförvaltningsbyggnad, som tillfångatogs av separatister och militanter från Ryska federationen.[6]

Avakov initierade inrikesministeriets ansträngningar att införa biometriska pass. Detta var en nödvändig förutsättning för införandet av ett visumfritt system för Ukraina med EU-länder.

Avakov försvarade det ukrainska nationalgardets soldat Vitaly Markiv i Italien. Med Avakovs deltagande lade en domstol i Milano (Italien) ner anklagelserna mot Markiv och Ukraina för att ha dödat fotojournalisten Andrea Rocchelli (Italien) och människorättsaktivisten Andrei Mironov (Ryska federationen) under belägringen av Slovjansk i maj 2014.

Avakov var Ukrainas inrikesminister från 24 februari 2014 till 15 juli 2021, under två presidenter i Ukraina: Petro Porosjenko och Volodymyr Zelenskyj, och var medlem i fem Ukrainas ministerkabinetter. Detta är den längsta kadensen i det oberoende Ukraina.[7]

Statliga utmärkelser

• Honored Economist of Ukraine (2007-06-22)
• Förtjänstorden (Ukraina) III graden (2016-04-15)
• Hederslegionen (Frankrike) (2022-09-06)

Referenser

1. ”Ukrainian Parliament Accepts Resignation Of Influential Interior Minister” (på engelska). https://www.rferl.org/a/ukraine-avakov-resignation-accepted/31359737.html. Läst 18 januari 2023. 
2. ”Demonstranter med bland de nya ministrarna”. Sydsvenskan. http://www.sydsvenskan.se/varlden/demonstranter-med-bland-de-nya-ministrarna/. 
3. USA: Ukraina ingen strid mellan öst och väst - svenska.yle.fi
4. ”USA: Ingen strid mellan öst och väst i Ukraina”. svenska.yle.fi. 26 februari 2014. https://svenska.yle.fi/a/7-763887. 
5. ”The book "Volunteer Battalions. Story of a heroic deed of battalions that saved the country" was presented in Canada by Arsen Avakov”. kmu.gov.ua. 25 september 2017. https://www.kmu.gov.ua/en/news/250297155. 
6. ”Ukraine Authorities Clear Kharkiv Building, Arrest Scores Of 'Separatists'”. rferl.org. 8 april 2014. https://www.rferl.org/a/kharkiv-operation-ukraine-terrorism-separatist-arrests/25324984.html. 
7. ”Ukrainian Parliament Accepts Resignation Of Influential Interior Minister”. rferl.org. 15 juli 2021. https://www.rferl.org/a/ukraine-avakov-resignation-accepted/31359737.html. 

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Arsen Avakov.
  Bilder & media