Arne Imsen
Finn Arne Imsen, född 17 oktober 1930 i Oslo, död 13 mars 1999 i Bromma, var en norskfödd predikant, författare och opinionsbildare, grundare av och föreståndare Maranataförsamlingen i Stockholm fram till sin död.[1] Imsen var son till en norsk/tysk snickare och evangelist. När familjen flyttade till Sverige började Imsen i Pingströrelsens bibelskola i Stockholm, tog realexamen och arbetade senare på LM Ericsson där han var ordförande i Metallklubben en tid. I början av 1950-talet gifte han sig med Ulla Birgitta Sundberg, de fick sonen Per Arne 1952. Imsen var svärfar till Christina Imsen och morbror till Ruben Agnarsson. År 1959 blev Imsen kallad till predikant i Örebro fria församling ur vilken den första Maranataförsamlingen uppstod, från början med Donald Bergagård och Erik Gunnar Eriksson som drivande krafter efter norsk förebild. Som mest hade Maranata cirka 10 000 svenska medlemmar och 30 församlingar, men var på tillbakagång sedan rörelsen 1968 splittrades i olika riktningar.[1] Imsen blev ofta medialt uppmärksammad och kritiserad. Har blev känd bland annat för att ha hjälpt till att gömma barn som sociala myndigheterna velat omhänderta. Imsen sade sig inte ha någon inkomst och vägrade därför deklarera. Böcker och skrifter
Källor
Externa länkar
|
Portal di Ensiklopedia Dunia