Arablira

Arablira Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Stormfåglar Procellariiformes
Familj	Liror Procellariidae
Släkte	Puffinus
Art	Arablira P. persicus
Vetenskapligt namn
§ Puffinus persicus
Auktor	Hume, 1873

Arablira[2] (Puffinus persicus) är en fågel i familjen liror inom ordningen stormfåglar, förekommande i Indiska oceanen.[3]

Utseende

Arabliran är en liten svartvit lira med relativ breda vingar och lång stjärt. Kroppslängden är 27-33 centimeter, vingbredden 64-74.[4]

Den är mycket lik tropikliran (P. bailloni), men är något brunare ovan även om den ser svart ut på håll. Den kan också olikt tropikliran uppvisa vitaktig panna och ögonbrynsstreck. Undersidan av vingen är mer sotfärgad med mörka axillarer som bildar en kil över de flesta av armtäckarna samt en bred mörk vingbakkant. Benen är rosa (blåaktiga hos tropikliran). Den ses flyga lågt över havet med snabba vingslag avlösta av korta glid, men kan övergå till båglik lirflykt i starka vindar.[5]

Arablira utanför Goa.

Läten

Lätena är bristfälligt dokumenterade, särskilt för nominatformen persicus (se nedan). Fåglar på Mohéli (underarten temptator) har hörts avge ett "tchereh-tèè", mestadels på kvällen, men även på natten och före gryningen.[6] Jämfört med tropiklira som häckar på Réunion är lätena ljusare och kortare.[7]

Utbredning och systematik

Arabliran delas in i två underarter med följande utbredning:[3]

• Puffinus persicus persicus – häckar på olika platser vid Arabiska havet och angränsande vatten, huvudsakligen i ögruppen Kuria Muria utanför Oman samt på Sokotra[1]
• Puffinus persicus temptator – häckar på ön Mohéli i ögruppen Komorerna.

Arten förekommer året runt i häckningsområdet, sällsynt i Persiska viken.[5] Den ses regelbundet i Indien, Iran, Pakistan, Somalia, Saudiarabien och Förenade Arabemiraten.[1] Tillfälligt har arabliran observerats i Kuwait och Israel.[1]

Släktskap

Tidigare har arten tillsammans med boninlira och tropiklira behandlats som underart till kariblira. De flesta behandlar den numera som egen art efter studier,[8] alternativt som underart till tropiklira (P. bailloni).[9] Det förekommer även diskussioner kring möjligheten att taxonet temptator tillhör tropikliran.[10]

Levnadssätt

Som andra liror är arten havslevande. Den häckar i kolonier på klippor i hål och skrevor.[5] Som sina släktingar tros den leva av fisk, bläckfisk och skaldjur. Mycket lite är känt om dess häckningsbiologi, men tros generellt häcka sommartid.[4]

Status och hot

Arten minskar i antal, dock inte tillräckligt kraftigt för att den ska betraktas som hotad. Internationella naturvårdsunionen IUCN kategoriserar den därför som livskraftig (LC).[1] Populationen av nominatformen tros utgöra flera tusen par medan temptator uppskattas bestå av färre än 500 par[11]. Dock anses det troligt att det finns oupptäckta häckningskolonier[12], varför artens världspopulation antagligen överstiger 10.000 vuxna individer.[1]

Noter

1. ^ [ ] Birdlife International 2015 Puffinus persicus Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 14 mars 2016.
2. Sveriges ornitologiska förening (2017) Officiella listan över svenska namn på världens fågelarter, läst 2017-08-14
3. ^ [ ] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11
4. ^ [ ] del Hoyo, J., Collar, N. & Kirwan, G.M. (2018). Persian Shearwater (Puffinus persicus). I: del Hoyo, J., Elliott, A., Sargatal, J., Christie, D.A. & de Juana, E. (red.). Handbook of the Birds of the World Alive. Lynx Edicions, Barcelona. (hämtad från https://www.hbw.com/node/467280 25 september 2018).
5. ^ [ ] Porter, R Simon Aspinall (2010). Birds of the Middle East. A&C Black 
6. Louette, M. and Herremans, M. (1985). A new race of Audubon’s Shearwater Puffinus lherminieri breeding at Moheli, Comoro Islands. Bull. Brit. Orn. Club 105(2):42–49.
7. Safford, R. J., and A. F. A. Hawkins, Editors (2013). The Birds of Africa. Volume 8. The Malagasy Region. Christopher Helm, London, UK.
8. Austin, J. J., Bretagnolle, V. och Pasquet, E. 2004. A global molecular phylogeny of the small Puffinus shearwa ters and implications for systematics of the LittleAudubon’s Shearwater complex. Auk 121: 847–864. – Cure, C., Au bin, T. och Mathevon, N. 2009. Acoustic convergence and divergence in two sympatric burrowing nocturnal seabirds. Biol. J. Linn. Soc. 96: 115–134. – Olson, S. L. 2010. Stasis and turnover in small shearwaters on Bermuda over the last 400 000 years (Aves: Procellariidae: Puffinus lherminieri gro up). Biol. J. Linn. Soc. 99: 699–707.
9. Dickinson, E.C., J.V. Remsen Jr. & L. Christidis (Eds). 2013-2014. The Howard & Moore Complete Checklist of the Birds of the World. 4th. Edition, Vol. 1, 2, Aves Press, Eastbourne, U.K.
10. Svensson, L., Tyrberg, T., Fromholtz, J., & Jirle, E. (2012) Förändringar i listan över holarktis fåglar: Rapport nr 4 från SOF:s Taxonomikommitté, Vår fågelvärld, vol.71, nr.6, sid:42-49, issn 0042-2649
11. Brooke, M. de L. 2004. Albatrosses and Petrels Across the World. Oxford University Press, Oxford.
12. Onley, D.; Scofield, P. 2007. Field guide to the albatrosses, petrels and shearwaters of the world. Christopher Helm, London.

Externa länkar

• Wikispecies har information om Puffinus persicus.
  Artförteckning
• Wikimedia Commons har media som rör Puffinus persicus.
  Bilder & media
• Bilder och filmer på Internet Bird Collection