sv Antechinus swainsonii

	Antechinus swainsonii; Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter; Eukaryota
Rike	Djur; Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur; Chordata
Understam	Ryggradsdjur; Vertebrata
Klass	Däggdjur; Mammalia
Infraklass	Pungdjur; Marsupialia
Ordning	Rovlevande pungdjur; Dasyuromorphia
Familj	Rovpungdjur; Dasyuridae
Släkte	Pungspetsekorrar; Antechinus
Art	Antechinus swainsonii
Vetenskapligt namn
	§ Antechinus swainsonii
Auktor	(Waterhouse, 1840)
Utbredning
	Utbredningsområde
	Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Antechinus swainsonii^[2]^[3]^[4]^[5] är en pungdjursart som först beskrevs av George Robert Waterhouse 1840. Antechinus swainsonii ingår i släktet pungspetsekorrar och familjen rovpungdjur.^[6]^[7] IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.^[1] Inga underarter finns listade.^[6]

Artepitetet i det vetenskapliga namnet hedrar ornitologen William Swainson. I hans privata samling fanns exemplaret som Waterhouse använde som artens holotyp.^[8]

Utseende

Arten når i genomsnitt en kroppslängd (huvud och bål) av 12,8 cm och en svanslängd av 11,6 cm. Honor är med en vikt av cirka 41 g lättare än hannar som väger ungefär 65 g. Pälsens färg varierar mellan mörkgrå och svart.^[9]

Utbredning

Pungdjuret förekommer i sydöstra Australien och på Tasmanien. Habitatet utgörs av öppna skogar med tät undervegetation av buskar och ormbunkar samt av hedområden.^[1]

Ekologi

Antechinus swainsonii kan vara aktiv på dagen och på natten och den har varierande föda som insekter, daggmaskar, ödlor, småfåglar, mindre gnagare och olika växtdelar. Individerna vilar gömda i håligheter i trädbitar som ligger på lövskiktet. När honan inte är brunstig lever varje exemplar ensam förutom honor med ungar. Individerna har olika revir men territoriet försvaras inte mot artfränder.^[9]^[10]

Parningen sker bara under en kortare tid under vintern (maj till september på södra jordklotet) och sedan dör alla vuxna hannar i loppet av tre veckor. Efter cirka fyra veckor dräktighet föder honan allmänt 6 till 8 ungar. Honan har bara 8 spenar men ibland föds fler ungar vad som betyder att några ungar dör. Djuret tillhör pungdjuren men honan saknar en full utvecklad pung (marsupium). Ungarna är som hos alla pungdjur underutvecklade vid födelsen men de har bra förmåga att kravla fram till en spene. Ungarna diar sin mor cirka 14 veckor och äldre ungar håller sig fast i moderns päls vid utflykter. Könsmognaden infaller efter cirka 8 månader. Honor lever upp till två år och kan under goda förhållanden ha två kullar i livet.^[9]

Flera exemplar faller offer för tamkatter.^[9]

Källor

^ [a b c] Dickman, C., Menkhorst, P. & Burnett, S. 2015 Antechinus swainsonii . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 mars 2023.
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
^ (1998) , website Antechinus swainsonii, Mammal Species of the World
^ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2
^ Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.
^ [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.
^ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
^ Conder & Strahan, red (2007). ”Antechinus swainsonii”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 26. ISBN 978-0-643-10006-0
^ [a b c d] Jeremy Bates (2002). ”Dusky antechinus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Antechinus_swainsonii/. Läst 21 oktober 2018.
^ ”Dusky Antechinus” (på engelska). Parks & Wildlife Service, Tasmania. https://www.parks.tas.gov.au/?base=4814. Läst 21 oktober 2018.

Externa länkar

Wikimedia Commons har media som rör Antechinus swainsonii.
Bilder & media
Wikispecies har information om Antechinus swainsonii.
Artförteckning

Bildgalleri

[iucn-1] [a b c] Dickman, C., Menkhorst, P. & Burnett, S. 2015 Antechinus swainsonii . Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 30 mars 2023.

[col728-2] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing

[col734-3] (1998) , website Antechinus swainsonii, Mammal Species of the World

[col735-4] Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (2005) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 3rd ed., vols. 1 & 2

[col819-5] Nowak, Ronald M. (1991) , Walker's Mammals of the World, vol. 1, 5th ed.

[COL-6] [a b] Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 januari 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. Arkiverad från originalet den 18 juni 2012. https://web.archive.org/web/20120618223324/http://www.catalogueoflife.org/services/res/2011AC_26July.zip. Läst 24 september 2012.

[source-7] ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26

[Conder-8] Conder & Strahan, red (2007). ”Antechinus swainsonii”. Dictionary of Australian and New Guinean Mammals. CSIRO PUBLISHING. sid. 26. ISBN 978-0-643-10006-0

[ADW-9] [a b c d] Jeremy Bates (2002). ”Dusky antechinus” (på engelska). Animal Diversity Web. University of Michigan. https://animaldiversity.org/accounts/Antechinus_swainsonii/. Läst 21 oktober 2018.

[parks-10] ”Dusky Antechinus” (på engelska). Parks & Wildlife Service, Tasmania. https://www.parks.tas.gov.au/?base=4814. Läst 21 oktober 2018.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]

[7]

[8]

[9]

[10]

Antechinus swainsonii