Ammoniumkarbonat

Ammoniumkarbonat
Systematiskt namn	Ammoniumkarbonat
Övriga namn	Hjorthornssalt
Kemisk formel	(NH4)2CO3
Molmassa	96,09 g/mol
Utseende	Vitt pulver eller hårda, genomskinliga kristaller
CAS-nummer	506-87-6
SMILES	[O-]C(=O)[O-].[NH4+].NH4+]
Egenskaper
Densitet	1,50 g/cm³
Löslighet (vatten)	Löslig i 4 delar vatten
Smältpunkt	58 °C
Faror
Huvudfara	Skadlig
SI-enheter & STP används om ej annat angivits

Ammoniumkarbonat, (NH₄)₂CO₃, sönderdelas liksom de flesta andra ammoniumsalter vid upphettning, och produkterna är i detta fall enbart gaser: ammoniak, koldioxid och vattenånga.

${\displaystyle {\rm {(NH_{4})_{2}CO_{3}(s)\rightarrow 2\ NH_{3}(g)+CO_{2}(g)+H_{2}O(g)}}}$

Av denna anledning ingår ammoniumkarbonat i hjorthornssalt, som är ett speciellt bakpulver i matlagningen – speciellt, enär gasen ammoniak har en stickande lukt och kan orsaka besvär vid hanteringen. Redan i rumstemperatur kan det lukta starkt från hjorthornssalt. Denna egenskap utnyttjades fordom som s k luktsalt.

Ammoniumkarbonat förekommer också som surhetsgradsstabilisator (buffert) i många mediciner. Som livsmedelstillsats kan ammoniumkarbonat betraktas som ett jäsningsmedel, och används istället för bakpulver i kakor och kex.

Ammoniumkarbonat har E-nummer E 503.

Den 3 december 2008 beslutade EU om importstopp av ammoniumkarbonat som tillverkats i Kina.

Naturligt ammoniumkarbonat uppstår vid förruttnelse eller upphettning av kvävehaltiga organiska ämnen och finns t ex i gödningsämnet guano.

Det i handeln förekommande hjorthornssaltet är ej det naturliga saltet, utan en blandning av surt ammoniumkarbonat, (NH₄)₄H₂(CO₃)₂ och ammoniumkarbamat, (NH₂)CO·ONH₄.[1]

Tillverkning

Ursprungligen framställdes ammoniumkarbonat genom torrdestillation av benknotor och horn, speciellt horn från hjortdjur, därav handelsnamnet hjorthornssalt.[2] Ibland förekommer stavningen hjorthornsalt.

Tillverkning sker i övrigt genom upphettning av en blandning av salmiak eller ammoniumsulfat samt kalciumkarbonat (trivialnamn krita). Ångor därav leds till blykamrar, där saltet avsätts i form av vita, opaka stycken. Dessa är lösliga i 3 à 4 delar vatten.[1]

Farmakologinamn

• Ammonium carbonicum

Källor

1. ^ [ ] Per Teodor Cleve: KEMISKT-HAND-LEXIKON, sida 17, Stockholm 1890, Hugo Gebers förlag
2. Meyers varulexikon, Forum, 1952