Alcor (stjärna)

Alcor
Mizar A och B nere till vänster och Alcor snett upp till höger.
Observationsdata Epok: J2000
Stjärnbild	Stora björnen
Rektascension	13^t 25^m 13,54^s[1]
Deklination	+54° 59′ 16,65″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	4,01[1]
Stjärntyp
Spektraltyp	A5Vn / M[2]
B–V	0,169±0,006[3]
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	-8,9±0,9[1] km/s
Egenrörelse (µ)	RA: 120,21±0,12[3] mas/år Dek.: -16,04±0,14[3] mas/år
Parallax (${\displaystyle \pi }$)	39,91±0,13 mas
Avstånd	81,7±0,2 lå (25,1±0,08 pc)
Absolut magnitud (${\displaystyle M_{V}}$)	2,00[2]
Detaljer
Luminositet	12[4] L☉
Temperatur	8000[4] K
Andra beteckningar
80 Ursae Majoris, g Ursae Majoris, Saidak, Suha, Arundhati, CCDM J13240+5456D, GCRV 7966, IRAS F13232+5514, 1RXS J132513.8+545920, GEN# +1.00116842, JP11 2393, SAO 28751, GJ 3785, 2MASS J13251353+5459165, SKY# 24753, SHY 248C, GSC 03850-01384, SV ZI 1001, PSF 1, HD 116842, NSV 6238, TD1 16842, AG+55 887, HGAM 624, PLX 3066, TYC 3850-1384-1, BD+55 1603, HIC 65477, PLX 3066.00, UBV 12110, CEL 4258, HIP 65477, PPM 34021, UBV M 19376, CSV 101383, HR 5062, ROT 1965, uvby98 100116842, GC 18155, IRAS 13232+5514, 2RXP J132513.9+545914, WDS J13239+5456Ca,Cb[1]

Alcor, eller 80 Ursae Majoris, är den ljussvagare följeslagaren till Mizar (Zeta Ursae Majoris), i stjärnbilden Stora björnen. Stjärnsystemet består totalt av åtminstone sex stjärnor, men Alcor bildar tillsammans med Mizar en för blotta ögat synlig dubbelstjärna.[5]

Beskrivning

Alcor har magnitud +4,01.[1] Alcor ligger mer än en fjärdedels ljusår från Mizar och 81[6] ljusår från jorden. Egenrörelsen visar att stjärnorna rör sig genom rymden tillsammans, men det är fortfarande oklart om de utgör en riktig dubbelstjärna eller enbart en optisk dubbelstjärna. Det skenbara avståndet är 11,8 bågminuter.[4]

Alcor är i sig själv en dubbelstjärna, vars följeslagare är en röd dvärg.[4]

Betydelse i kulturen

Alcors placering i en av norra stjärnhimlens mest välkända stjärnbilder har lett till att stjärnan haft en roll i många mänskliga kulturer. I olika språk har Alcor kopplats samman med de hästar som antagits dra Karlavagnen, och stjärnan har fått benämningar som "ryttaren", "fölungen", "den snabba hästen" eller "hinden".[6]

Under antiken användes Alcor vid syntest av romerska soldater. Enligt germanernas tradition var Alcor en tå – som förfrusits – hos jätten Orwandil; denne var germanernas motsvarighet till sydeuropéernas Orion. Tån skulle ha hamnat på stjärnhimlen genom att guden Tor helt enkelt bröt loss den och kastat upp den mot hästarna vid vagnen på himlen.[6]

Referenser

Noter

1. ^ [ ] ”Basic data: * g UMa – Double or Multiple Star” (på engelska). Centre de Données astronomiques de Strasbourg. http://simbad.u-strasbg.fr/simbad/sim-basic?Ident=80+UMa&submit=SIMBAD+search. Läst 23 oktober 2015. 
2. ^ [ ] Mamajek, Eric E.; Kenworthy, Matthew; Hinz, Philip M.; Meyer, Michael R. (2010). ”Discovery of a Faint Companion to Alcor Using MMT/AO 5 μm Imaging” (på engelska). The Astronomical Journal 139 (3): sid. 919. doi:10.1088/0004-6256/139/3/919. 
3. ^ [ ] van Leeuwen (2007). ”Hipparcos, the New Reduction” (på engelska). http://vizier.u-strasbg.fr/viz-bin/VizieR-5?-out.add=.&-source=I/311/hip2&HIP=65477. Läst 23 oktober 2015. 
4. ^ [ ] James B. Kaler. ”ALCOR (80 Ursae Majoris)” (på engelska). Stars. University of Illinois. http://stars.astro.illinois.edu/sow/alcor.html. Läst 23 oktober 2015. 
5. F. van Leeuwen (november 2007). ”Validation of the new Hipparcos reduction” (på engelska). Astronomy and Astrophysics 474 (2): sid. 653–664. doi:10.1051/0004-6361:20078357. 
6. ^ [ ] Gustafsson, Bengt: Alcor i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 29 oktober 2015.