|
AMD64
AMD64 (även kallat x86-64, x86x64, x64 eller EM64T) är en 64-bitars processorarkitektur skapad av AMD. Det är en utökning av x86, som den även är bakåtkompatibel med. AMD64:s instruktionsuppsättning används i AMD:s processorer Athlon 64, Athlon 64 FX, Athlon 64 X2, Turion 64, Opteron, Phenom 64 X3 och Phenom 64 X4 (Phenom är tripple eller quad core). Benämningen EM64T skapade Intel när även de lanserade processorer som använde arkitekturen. De är i praktiken helt kompatibla. ArkitekturöversiktInstruktionsuppsättningen x86-64 (senare omdöpt till AMD64) är en direkt förlängning av x86-arkitekturen till ett 64-bitarssystem. Det motiveras av att 4 GB, som är den övre gränsen för vad en 32-bitars CPU direkt kan adressera (varav hälften kan utnyttjas för användarprocesser i många vanliga operativsystem), inte längre är tillräckligt för alla applikationer. De främsta nyheterna är:
Exekveringslägen
Förklaring av exekveringslägenDen här arkitekturen har två huvudsakliga exekveringslägen:
MarknadsanalysAMD64 representerar ett avsteg från AMD:s historia av att följa Intels standarder, men följer Intels tidigare sätt att utöka x86-arkitekturen från 16 (8086) till 32 (Intel 80386) bitar och vidare, utan att ta bort bakåtkompatibiliteten. Det var länge en allmän uppfattning att 64-bitars RISC-processorer, exempelvis DEC Alpha, så småningom skulle komma att ersätta den ålderdomliga x86-arkitekturen, som är en avkomling till 8-bitarsprocessorer som 8085 och Z80. En av anledningarna till att detta inte skedde är de stora investeringar som genom åren gjorts i applikationer för x86-baserade system. Firmor som Intel, Cyrix, AMD och andra fann också snabbt olika sätt att applicera moderna konstruktionsprinciper, inspirerade av både RISC-principer och andra idéer, transparent, dvs. utan att ändra den grundläggande programmeringsmodellen på assemblernivå. Stora företag som Intel kan också använda mycket avancerade implementationstekniker på den fysikaliska nivån och på så sätt höja prestanda oavsett arkitektur. Vidare är maskinkod för x86 ganska kompakt, mycket på grund av ursprunget i 8-bitarsprocessorer, något som är en stor fördel när det gäller att utnyttja begränsade cache-minnen effektivt. En annan anledning är att de värsta prestandaproblemen med de ursprungliga 8088 och 8087 processorerna, som adressgenerering i mikrokod och ett långsamt buss-interface, förbättrades avsevärt redan med 80186 och 80286. Tre år senare, 1985, lanserades 80386 som utökande den begränsade linjära adressrymden och dessutom kunde dölja (den starkt kritiserade) segmenteringen helt och hållet. Därefter följde en rad konstruktioner med successivt allt mer parallellt arbetande exekveringsenheter (486, Pentium, P6, K7, etc). De kvarvarande prestandabegränsande egenheterna, som de stackade x87-registren, har också till stor del faktoriserats ut (med "register renaming" och andra tekniker) och på senare tid ersatts (av SSE2) utan att förlora bakåtkompatibilitet. AMD64 utökar slutligen x86-arkitekturen till en fullständig 64-bitars miljö med fullständig bakåtkompatibilitet för äldre mjukvara. Medan 32-bitarsläget är helt bakåtkompatibilitet är även 64-bitarsläget till största delen bakåtkompatibelt, detta gör det enkelt att anpassa gamla kompilatorer och andra verktyg till 64-bitarsläge. ImplementationerFöljande processorer implementerar AMD64-arkitekturen:
Externa länkar |
||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Portal di Ensiklopedia Dunia
