I finalen fick Storbritaniens Dina Asher-Smith en bra start och tog ledningen med Tysklands Alexandra Burghardt på andra plats och USA:s Melissa Jefferson, Jamaicas Alana Reid och Schweizs Salomé Kora ungefär jämnlika på tredje plats. På andra sträckan behöll Imani-Lara Lansiquot Storbritaniens ledning och Twanisha Terry placerade USA klart på andra plats efter en stark insats. Gémima Joseph sprang bra och placerade Frankrike på tredje plats. Under andra växlingen hade amerikanen Gabrielle Thomas handen ute en lång stund innan Terry kunde hitta den med stafettpinnen, vilket kostade USA lite tid.
På tredje sträckan sprang Gina Lückenkemper snabbt i kurvan och förde fram Tyskland till Storbritanien i ledningen. Frankrike låg trea, lite före USA inför den sista överlämningen. Vid växlingen hade Tyskland en knapp ledning och lämnade över till Rebekka Haase, som hamnade lite före Storbritanien med Daryll Neita. USA hade Sha'Carri Richardson på sista sträckan. Hon vände sig om för att försäkra sig om att stafettpinnen kom i hennes hand. Neita kämpade på upploppet och kunde ta in på Haase men det var Richardson som sprang starkast. Hon kom ut ur massan och sedan tog sig förbi Neita och Haase halvvägs ner på raksträckan. Neita tog sig förbi Hasse för andra platsen. I ledning tittade Richardson bakåt för att försäkra sig att hon var först över mållinjen.[1]
Sexton lag kunde kvalificera sig till damernas 4 x 100 meter stafett vid olympiska spelen 2024. Kvalificeringsperioden pågick mellan den 1 juli 2023 och den 30 juni 2024.[2] 30 nationer kvalificerade sig till 4 x 100 meter stafett i tävlingen World Athletics Relays 2024 som hölls i Nassau, Bahamas den 4 och 5 maj 2024 och fungerade som kval till stafettgrenarna vid OS 2024.[3] Genom tävlingen kvalificerade sig fjorton lag till grenen vid OS 2024.[4] Ytterligare två platser gick till nationer med högst världsrankning som inte redan var kvalificerade.
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
.svg){kind=small}
