2MASS J02431371−2453298 (förkortat 2MASS 0243−2453) är en ensam stjärna belägen i mellersta delen av stjärnbildenUgnen. Den har en skenbar magnitud av ca 15,4[1] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Baserat på uppmätt parallax på ca 93,46[3] mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 35ljusår (ca 10,7parsec) från solen.
Observation
2MASS 0243−2453 upptäcktes 2002 av Adam J. Burgasser et al. från Two Micron All-Sky Survey (2MASS), utförd från 1997 till 2001. Uppföljande observationer gjordes 1998–2001 med hjälp av Near-Infrared Camera, monterad på Palomar 60-tums teleskop, CTIO Infrared Imager (CIRIM) och Ohio State Infrared Imager/Spectrometer (OSIRIS), monterad på Cerro Tololo Inter-American Observatory (CTIO) 1,5 m teleskop och några ytterligare observationer gjordes med hjälp av Near Infrared Camera (NIRC), monterad på Keck I 10 m-teleskop, och nearinfrared-kamera D78, monterad på Palomar 5 m Hale-teleskopet. År 2002 publicerade Burgasser et al. en artikel, där de definierade nya spektralundertyper T1—T8, och presenterade upptäckten av 11 nya bruna dvärgar av T-typ, bland vilka också fanns 2MASS 0243-2453. Dessa 11 objekt var bland de tidigaste bruna dvärgarna av T-typ som någonsin upptäckts. Dessförinnan fanns det 13 kända objekt av spektraltyp T och upptäckterna ökade det till 24 (bortsett från ytterligare dvärgar av T-typ, identifierade av Geballe et al. 2001 i SDSS-data).[5]
Uppskattningar av avståndet till 2MASS J02431371−2453298 har varit
Positionen för 2MASS 0243-2453 skiftar på grund av dess egenrörelse med 0,3548 bågsekunder per år.
Egenskaper
2MASS J02431371−2453298 är en brun dvärg av spektralklass T6.[5][1] Med hjälp av en evolutionär modell uppskattas dess yttemperatur till 1 040–1 100 K och dess massa uppskattas till 2,4–4,1 procent av solens, dess diameter 0,092 till 0,106 av solens och åldern 0,4 –1,7 miljarder år.[4]
Som med andra bruna dvärgar av spektraltyp T, domineras dess spektrum av metan. Liksom annan brun dvärg av spektralklass T, uppvisar 2MASS J0243−2453 ingen optisk variation, vilket tyder på att dess övre atmosfär är fri från moln.[7]
Se även
De övriga 10 bruna dvärgarna, presenterade i Burgasser et al. (2002) :[5]
^ [abc] Manjavacas, Elena; Apai, Dániel; Zhou, Yifan; Lew, Ben W. P.; Schneider, Glenn; Metchev, Stan; Miles-Páez, Paulo A.; Radigan, Jacqueline; et al. (2018), ”Cloud Atlas: Hubble Space Telescope Near-infrared Spectral Library of Brown Dwarfs, Planetary-mass Companions, and Hot Jupiters”, The Astronomical Journal 157 (3): 101, doi:10.3847/1538-3881/aaf88f
^ [abcd] Burgasser, Adam J.; Burrows, Adam; Kirkpatrick, J. Davy (2006). "Method for Determining the Physical Properties of the Coldest Known Brown Dwarfs". The Astrophysical Journal. 639 (2): 1095–1113. arXiv:astro-ph/0510707. Bibcode:2006ApJ...639.1095B. doi:10.1086/499344. S2CID 9291848.
^ [abcde] Burgasser, Adam J.; Kirkpatrick, J. Davy; Brown, Michael E.; Reid, I. Neill; Burrows, Adam; Liebert, James; Matthews, Keith; Gizis, John E.; Dahn, Conard C.; Monet, David G.; Cutri, Roc M.; Skrutskie, Michael F. (2002). "The Spectra of T Dwarfs. I. Near-Infrared Data and Spectral Classification". The Astrophysical Journal. 564 (1): 421–451. arXiv:astro-ph/0108452. Bibcode:2002ApJ...564..421B. doi:10.1086/324033. S2CID 9273465.
^Vrba, F. J.; Henden, A. A.; Luginbuhl, C. B.; Guetter, H. H.; Munn, J. A.; Canzian, B.; Burgasser, Adam J.; Kirkpatrick, J. Davy; et al. (2004). ”Preliminary Parallaxes of 40 L and T Dwarfs from the US Naval Observatory Infrared Astrometry Program”. The Astronomical Journal 127 (5): sid. 2948–2968. doi:10.1086/383554. Bibcode: 2004AJ....127.2948V.
^Radigan, Jacqueline; Lafrenière, David; Jayawardhana, Ray; Artigau, Étienne (2014), "Strong Brightness Variations Signal Cloudy-to-Clear Transition of Brown Dwarfs", The Astrophysical Journal, 793 (2): 75, arXiv:1404.3247, Bibcode:2014ApJ...793...75R, doi:10.1088/0004-637X/793/2/75, S2CID 118357522