sv 171 Ophelia

	171 Ophelia
	Tredimensionell modell baserad på asteroidens ljuskurva.
Upptäckt
Upptäckare	A. Borrelly
Upptäcktsplats	Marseille
Upptäcktsdatum	13 januari 1877
Beteckningar
MPC-beteckning	(171) Ophelia
Uppkallad efter	Ophelia
Småplanetskategori	Asteroidbältet; Themis-asteroid
Omloppsbana
	Epok: 14 mars 2012
Aphelium	3,54140461 AU; 529 786 589 km
Perihelium	2,723445 AU; 407 421 570 km
Halv storaxel	3,13242479 AU; 468 604 078 km
Excentricitet	0,1305633
Siderisk omloppstid	2 024,97378 d (5,54 år)
Medelomloppshastighet	16,841 km/s
Medelanomali	86,23965°
Inklination	2,54654°
Longitud för uppstigande nod	100,5395°
Periheliumargument	57,0766°
Månar	1?
Fysikaliska data
Diameter	116,69 km
Synodisk rotationsperiod	6,6 h
Albedo	0,0615 geometriskt
Spektraltyp	C
Absolut magnitud (H)	8,31

171 Ophelia är en asteroid upptäckt den 13 januari 1877 av den franske astronomen Alphonse Borrelly vid Marseille-observatoriet. Asteroiden har fått sitt namn efter karaktären Ophelia i Shakespeares Hamlet.^[4]

Den tillhör asteroidgruppen Themis.^[2]

Måne

1979 observerade Edward F Tedesco en ovanlig ljuskurva. Detta tolkades som att asteroiden kan ha en måne. Månen tros ha skapats vid en kollision.^[5]^[6]

Referenser

^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 april 2009
^ [a b] ”AstDyS 171 Ophelia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=171. Läst 21 september 2020.
^ [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Ophelia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 9 mars 2012. https://www.webcitation.org/662EljScN?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=171. Läst 9 mars 2012.
^ Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 28. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA28&dq=171+Ophelia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=171%20Ophelia&f=false. Läst 1 maj 2015
^ ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 22 april 2009.
^ EDWARD F. TEDESCO (2 March 1979). ”Binary Asteroids: Evidence for Their Existence from Lightcurves”. Science. sid. Vol. 203. no. 4383, pp. 905 - 907. doi:10.1126/science.203.4383.905. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/203/4383/905.

Externa länkar

Diagram över omloppsbanan för 171 Ophelia från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)

[1] "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)–(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 22 april 2009

[AstDyS-2] [a b] ”AstDyS 171 Ophelia” (på engelska). https://newton.spacedys.com/astdys/index.php?pc=1.1.6&n=171. Läst 21 september 2020.

[JPL-3] [a b c d e] ”JPL Small-Body Database Browser on Ophelia” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 9 mars 2012. https://www.webcitation.org/662EljScN?url=https://ssd.jpl.nasa.gov/sbdb.cgi?sstr=171. Läst 9 mars 2012.

[GBname-4] Lutz Schmadel (1992) (på engelska). Dictionary of Minor Planet Names, Volym 1. Springer Verlag, Berlin. sid. 28. ISBN 3-540-00238-3. https://books.google.se/books?id=aeAg1X7afOoC&pg=PA28&dq=171+Ophelia&hl=sv&sa=X&ei=_tzNUqzXHoX_ygOV5YCgBQ&ved=0CEAQ6AEwAg#v=onepage&q=171%20Ophelia&f=false. Läst 1 maj 2015

[5] ”Other Reports of Asteroid/TNO Companions”. http://www.johnstonsarchive.net/astro/asteroidmoonsq.html. Läst 22 april 2009.

[6] EDWARD F. TEDESCO (2 March 1979). ”Binary Asteroids: Evidence for Their Existence from Lightcurves”. Science. sid. Vol. 203. no. 4383, pp. 905 - 907. doi:10.1126/science.203.4383.905. http://www.sciencemag.org/cgi/content/abstract/203/4383/905.

[1]

[2]

[3]

[4]

[5]

[6]