Artepitetetacetosa kommer från latinacetosus = sur, syrlig med syftning på bladens smak.
Användning
Ängssyran har använts och odlats troligen i tusentals år, men i Skandinavien dokumenterats först på 1600-talet.[1]
Mat
Växten har varit viktig inom den samiska matkulturen[1], och har använts för att syra mjölk, vilket gör den mer hållbar. Dess blad kan användas puréade i soppor och redningar eller hela i sallader. Bladen har ätits av barn som vallade eller vaktade boskap, både som ett slags godis och som tillskott till den övriga dieten.[1] Den odlade varianten av ängssyra, också kallad trädgårdssyra, är mildast. De vildväxande varianterna har en skarpare smak, på grund av den högre halten av oxalsyra. Denna höga oxalsyrehalt skyddar växten mot sniglar och snäckor. Oxalsyra är giftigt - små mängder ängssyra är ofarligt, men vid större intag kan den vara dödlig.[3]
Ängssyrans rot och frukter kan vara ingredienser i nödbröd.[4]
Folkmedicin
Krossade blad från ängssyra kan användas på sår.[5]
Växtfärgning
Roten kan användas för växtfärgning, och ger en gul färg.