Violen från Flen
Violen från Flen är en svensk visa av Ulf Peder Olrog om en ung dam som arbetar i en bokhandel i Flen i Södermanland. Sången publicerades första gången 1945 i det första häftet med "Rosenbloms visor" som hette Samling vid pumpen och 9 andra av Rosenbloms visor.[1] Inspiration till texten fick Olrog under en tågresa i juni 1942 när han var inkallad och på väg från Uppsala till Strängnäs. På tåget träffade han den då 21-åriga Carin Österholm (senare Schennings, 1921–2014) som var på väg hem till Flen.[2][3] Han undrade varför denna unga, söta flicka läste Bonniers Litterära Magasin. Hon berättade då att hon arbetade i Vallins bokhandel i Flen. Senare på Stockholms centralstation delade de en sockerdricka. Detta möte gav upphov till visan.[4] I ingressen till visan skriver Olrog:
Musiken är en slowfox och närbesläktad med andra av Olrogs visor som Resan till Chytene och U-båt till salu, som har snarlik harmonik, typisk för amerikanska foxtroter från 1940-talet.[4] Olrog skrev ofta parodier på tidens populärmusik, men gjorde det så bra att hans egna visor blev schlagrar.[4] Texten ironiserar över småstadens icke alltför välförsedda boklådor – "Där finns till salu smått och gott, mest papper och kuvert, men ändå annonserar man så här:" – men är också en romantisk hyllning till litteraturen – "Köp en Hjalmar Gullberg eller Vilhelm Moberg, men köp den av Violen från Flen". Visan har sjungits in på skiva av Bo Sundblad (1949)[5], Jeja Sundström (1973)[6], Sven-Bertil Taube (1973)[7], Björn Skifs (2006)[8] och många andra. Källor
|