LS 5039 består av en massiv huvudseriestjärna av spektralklass O(f)N6.5 V och ett kompakt objekt (troligen ett svart hål),[3] som sänder ut gammastrålning med HE (hög energi) och VHE (mycket hög energi). Den är ett av de endast tre kända stjärnsystemen av detta slag, tillsammans med LS I +61 303 och PSR B1259-63. De två objekten kretsar kring varandra med en omloppsperiod av 3,9 dygn i en bana med en excentricitet av 0,31.[3] Dessutom är den en av de få massiva röntgenbinärer som är kända för att vara associerade med radioemission.[6]
Primärstjärnan har en massa av ca 23[3]solmassor, en radie av ca 9,3[3]solradier och utsänder från dess fotosfär motsvarande 182 000[3] gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 39 000 K.[3] Följeslagaren har en beräknad massa av ca 3,7 solmassor och en förmodad radie av 10,93 km.[3]
Se även
LS I +61 303, är den enda annan kända stjärna med VHE röntgenstrålning.
^ [ab] Zacharias, N. (2012). "The fourth US Naval Observatory CCD Astrograph Catalog (UCAC4)". VizieR On-line Data Catalog. Bibcode:2012yCat.1322....0Z.
^ [abcdefghijklmno] Casares, J; Ribo, M; Ribas, I; Paredes, J. M; Marti, J; Herrero, A (2005). "A possible black hole in the γ-ray microquasar LS 5039". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 364 (3): 899–908. arXiv:astro-ph/0507549. Bibcode:2005MNRAS.364..899C. doi:10.1111/j.1365-2966.2005.09617.x. S2CID 8393701.
^Sarty, Gordon E.; Szalai, Tamás; Kiss, László; Matthews, Jaymie M.; Wu, Kinwah; Kuschnig, Rainer; Guenther, David B.; Moffat, Anthony F. J.; Rucinski, Slavek M.; Sasselov, Dimitar; Weiss, Werner W.; Huziak, Richard; Johnston, Helen M.; Phillips, Andre; Ashley, Michael C. B. (February 2011). "The γ-ray binary LS 5039: mass and orbit constraints from MOST observations". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 411 (2): 1293–1300. arXiv:1009.5150. Bibcode:2011MNRAS.411.1293S. doi:10.1111/j.1365-2966.2010.17757.x. S2CID 13234345. Hämtad 24 mars 2022.