UY Volantis

UY Volantis
Observationsdata Epok: J2000.0
Stjärnbild	Flygfisken
Rektascension	07^t 48^m 33,71^s[1]
Deklination	-67° 45′ 07,70 ″[1]
Skenbar magnitud (${\displaystyle V}$)	16,9 ± [2]
Stjärntyp
Variabeltyp	Röntgenbinär (LMXB/XB)
Astrometri
Radialhastighet (${\displaystyle R_{v}}$)	+20,0[3] km/s
Avstånd	6 800 – 9 100[4] pc
Andra beteckningar
2E 1882, 1RXS J074833.8-674505, V* UY Volantis, XSS J07480-6746, DENIS J074833.7-674508, SBC9 480, WEB 7511, [KRL2007b] 61, 2E 0748.4-6737, SWIFT J0748.8-6743, XB 0748-676, EXO 0748-676, SWIFT J0748.5-6742, XB 0748-68, PBC J0748.6-6744, USNO-B1.0 0222-00189665, 2XMM J074833.8- [5]

UY Volantis eller EXO 0748-676, är en röntgenstrålande dubbelstjärna[6] med låg massa i den norra delen av stjärnbilden Flygfisken. Den har en skenbar magnitud av ca 16,9[2] och kräver ett kraftfullt teleskop för att kunna observeras. Stjärnan beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 26 000 ljusår (ca 6 800 – 9 100 parsek) [4] från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet på ca 20 km/s.[3]

Egenskaper

Egenskaperna hos dubbelstjärnans två komponenter är osäkra och motsägelsefulla. En komponent är nästan säkert en neutronstjärna, som har en ganska strikt övre massgräns. Den andra komponenten är en stjärna med låg massa, men dess egenskaper påverkas av den nära neutronstjärnan. De två komponenterna har en omloppsperiod av 3,82 timmar.[7]

Ljuskurva i röda bandet för UY Volantis, plottad från Hynes and Jones (2009)[8]

Systemet genomgår röntgenförmörkelser som kan användas för att avgränsa egenskaperna hos banan och de ingående stjärnorna. Omloppsbanans lutning måste vara hög och tros vara ca 76°.[9] Komponenternas massförhållande är relativt välkänt och visar att neutronstjärnan är ungefär fyra gånger så massiv som dess följeslagare. Detta innebär antingen en ovanlig lågmasstjärna eller en ovanligt högmassig neutronstjärna. Enkla modeller beräknar neutronstjärnans massa till över 3 solmassor vilket är teoretiskt omöjligt.[10] Mer komplexa modeller av systemet som grundas på mätning av förmörkelserna ger fortfarande en oväntat hög massa hos neutronstjärnan på ca 2 solmassor vilket skulle göra den till en av de tyngsta kända.[9] En mer förväntad neutronstjärnemassa på ca 1,4 solmassa kan härledas genom att göra vissa antaganden om spektrallinjernas ursprung eller en ovanligt lågmassig följeslagare.[11][9]

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, TUY Volantis, 6 september 2022.

Noter

1. ^ [ ] Monet, David G.; et al. (February 2003). "The USNO-B Catalog". The Astronomical Journal. 125 (2): 984–993. arXiv:astro-ph/0210694. Bibcode:2003AJ....125..984M. doi:10.1086/345888. eISSN 1538-3881. ISSN 0004-6256.
2. ^ [ ] Liu, Q. Z.; van Paradijs, J.; van den Heuvel, E. P. J. (11 April 2007). "A catalogue of low-mass X-ray binaries in the Galaxy, LMC, and SMC (Fourth edition)". Astronomy & Astrophysics. 469 (2): 807–810. arXiv:0707.0544. Bibcode:2007A&A...469..807L. doi:10.1051/0004-6361:20077303. eISSN 1432-0746. ISSN 0004-6361.
3. ^ [ ] Duflot, M.; Figon, P.; Meyssonnier, N. (1995-12-01). "Vitesses radiales. Catalogue WEB: Wilson Evans Batten. Subtittle: Radial velocities: The Wilson-Evans-Batten catalogue". Astronomy and Astrophysics Supplement Series. 114: 269. Bibcode:1995A&AS..114..269D. ISSN 0365-0138.
4. ^ [ ] Jonker, P. G.; Nelemans, G. (October 2004). "The distances to Galactic low-mass X-ray binaries: consequences for black hole luminosities and kicks". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 354 (2): 355–366. arXiv:astro-ph/0407168. Bibcode:2004MNRAS.354..355J. doi:10.1111/j.1365-2966.2004.08193.x. eISSN 1365-2966. ISSN 0035-8711.
5. UY Vol (unistra.fr) . Hämtad 2022-10-08.
6. Baumgartner, W. H.; Tueller, J.; Markwardt, C. B.; Skinner, G. K.; Barthelmy, S.; Mushotzky, R. F.; Evans, P. A.; Gehrels, N. (5 July 2013). "THE 70 Month SWIFT--BAT All-sky Hard X-Ray Survey". The Astrophysical Journal Supplement Series. 207 (2): 19. arXiv:1212.3336. Bibcode:2013ApJS..207...19B. doi:10.1088/0067-0049/207/2/19. eISSN 1538-4365. hdl:2381/18987. ISSN 0067-0049.
7. Ritter, H.; Kolb, U. (2003-06-01). "Catalogue of cataclysmic binaries, low-mass X-ray binaries and related objects (Seventh edition)". Astronomy and Astrophysics. 404: 301–303. Bibcode:2003A&A...404..301R. doi:10.1051/0004-6361:20030330. ISSN 0004-6361.
8. Hynes, Robert I.; Jones, Erica D. (2009). "The Quiescent Optical and Infrared Counterpart to EXO 0748-676 = UY Vol". The Astrophysical Journal. 697 (1): L14–L17. arXiv:0903.4164. Bibcode:2009ApJ...697L..14H. doi:10.1088/0004-637X/697/1/L14. S2CID 19003541.
9. ^ [ ] Knight, Amy H.; Ingram, Adam; Middleton, Matthew; Drake, Jeremy (2022). "Eclipse mapping of EXO 0748-676: Evidence for a massive neutron star". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 510 (4): 4736. arXiv:2201.02188. Bibcode:2022MNRAS.510.4736K. doi:10.1093/mnras/stab3722.
10. Ratti, E. M.; Steeghs, D. T. H.; Jonker, P. G.; Torres, M. A. P.; Bassa, C. G.; Verbunt, F. (2012). "Optical spectroscopy of the quiescent counterpart to EXO 0748-676: A black widow scenario?". Monthly Notices of the Royal Astronomical Society. 420 (1): 75. arXiv:1110.3963. Bibcode:2012MNRAS.420...75R. doi:10.1111/j.1365-2966.2011.19999.x.
11. Mikles, Valerie J.; Hynes, Robert I. (2012). "Gemini Multi-Object Spectrograph Spectroscopy of EXO 0748-676 (=UY Vol) in Outburst". The Astrophysical Journal. 750 (2): 132. arXiv:1203.0782. Bibcode:2012ApJ...750..132M. doi:10.1088/0004-637X/750/2/132. S2CID 117376389.

Externa länkar

• https://www.universeguide.com/star/124157/uyvol.