TrafiksignalEn trafiksignal är en ljus- eller ljudsignal som reglerar trafik. Signalens olika lägen talar om för trafikanter hur de ska bete sig i trafiken. Trafiksignaler bidrar dels till säkrare fordonstrafik men dels också till skydd för gångtrafikanter.[1] Trafiksignaler i EU, EES och Schweiz följer en gemensam standard enligt den s.k. Genèvekonventionen från 1980, dock förekommer vissa lokala variationer i och med att konventionen ännu inte införts fullt ut i alla berörda länder. HistoriaDet första trafikljuset, bestående av en gaslykta med rött glas och grönt glas åt två håll vardera roterad av en polisman, installerades den 10 december 1868 utanför Storbritanniens parlament i London. Någon månad senare då en explosion skedde i lyktan avbröts försöket, varefter det dröjde till 1917 innan trafiksignaler togs i bruk på allvar.[2] År 1912 satte den amerikanske polismannen Lester Wire i Salt Lake City upp det första röd-gröna elektriska trafikljuset i världen. Den 5 augusti 1914 blev Cleveland i delstaten Ohio i USA den första orten i världen med elektriska trafikljus med rött och grönt samt varningssignal. Trafikljuset var placerat i gatukorsningen mellan Euclid Avenue och East 105th Street. De första trafikljusen med röd, grön och gul färg sattes också upp i USA, 1920 i New York och Detroit. Englands första elektriska trafikljus sattes upp vid Piccadilly Circus i London den 3 augusti 1926 och i Wolverhampton utvecklades Storbritanniens första automatiska trafikljus på prov 1927. De första trafiksignalerna i Sverige togs i drift i januari 1925 i Stockholm, när en anläggning i korsningen Vasagatan/Kungsgatan började reglera trafiken. Signalväxlingen styrdes av en polisman på platsen. Under många år fortsatte trafikregleringen i vissa korsningar enbart genom handtecken av en polisman. Ännu gäller polisens handtecken före trafiksignal.[2] Under senare år har trafiksignaler med glödlampor i stor utsträckning bytts ut mot signaler med lysdioder, som har längre livslängd, lägre strömförbrukning och bättre synbarhet. StandardsignalerFör fordonstrafik gäller normalt standardsignalerna. Dessa visas här nedan. Den signalväxling som visas nedan sker i fyra steg, vilket är det vanligaste förhållandet i Europa. I vissa länder finns istället signalväxling i tre steg. I dessa länder saknas steget röd-gult, och signalen går direkt från rött till grönt. Släckt trafikljus vid övergångsställe är att likställa med oreglerat övergångsställe och bilar ska lämna företräde till gående.
Signalväxling
CykelsignalerCyklister som befinner sig på vanlig väg är också skyldiga att följa de normala trafiksignalerna. Ibland förekommer dock att cykelvägar korsar en normal väg. I dessa situationer finns speciella trafiksignaler just för cyklar och vissa mopeder. De så kallade cykelsignalerna är lite mindre än de normala trafiksignalerna och kännetecknas dessutom av en blå symbol upptill med en cykel. För cykelsignaler gäller samma regler som för övriga trafiksignaler.
GångsignalerFotgängare som ska gå över en gata eller väg med trafiksignaler måste utgå från speciella signaler för gående. Dessa är enklare än övriga trafiksignaler. För att aktivera sin passage trycker man på signalknapp, då börjar lampan nedan lysa. Om lampan redan lyser behöver man inte trycka. Det förekommer i större korsningar vid rusningstrafik att den slår om automatiskt, utan att någon gående ska passera.
Dessa två signaler används i de flesta länder. Gula signaler, och dubbla röda förekommer till exempel i Tyskland. Designen på figurerna varierar en aning mellan länder. En lite större avvikelse i design har man i östra Tyskland, härstammande från DDR, se nedan. I till exempel Turkiet förekommer animerade gröna figurer. Trafikljus för fotgängare i ÖsttysklandI Tyskland kallas de röda och gröna gubbarna för Ampelmännchen (ung. "små trafikljusmän"). År 1961 skapade Karl Peglau de röda och gröna gubbar som användes i dåvarande Östtyskland. Symbolen var tänkt att vara ett säkrare trafikljus för gångtrafikanterna. Även många synskadade skulle tydligt kunna se om det var grön eller röd "gubbe". Symbolen försågs även med en hatt för att bli mer populär. I östra Tyskland förekommer fortfarande dessa, trots att man vid Tysklands återförening 1990 från början hade tänkt att standardisera signalernas utseende enligt det mönster som gäller i västra Tyskland. KörfältssignalerKörfältssignaler förekommer enbart på större vägar och främst på motorvägar med tät trafik i form av motorvägskontrollsystem. Signalerna upplyser om vilka körfält som är upplåtna för trafik och vilka som kan vara avstängda. De upplyser också om eventuella byten av körfält. I normala situationer är oftast dessa signaler släckta. När dessa är påslagna betyder det oftast en förändring i trafiken på vägen. Signaler vid plankorsning med järnvägVid en plankorsning med järnväg sitter det speciella signaler som blinkar med rött sken vid stopp. Dessa signaler gäller samtliga trafikanter, inklusive cyklister och fotgängare. Se även optiska signaler vid järnvägar. SpecialsignalVid vissa platser kan det finnas andra skäl än väg- eller järnvägskorsningar till att trafiken måste stanna. Exempel på sådana platser är öppningsbara broar, utfarter för utryckningsfordon och flygfält. För funktioner av detta slag finns en speciell typ av signal som växelvis blinkar rött.
KollektivtrafiksignalerI vissa städer finns särskilda kollektivtrafiksignaler. Dessa signaler är avsedda för fordon i linjetrafik (bussar) samt spårvagnar och gäller för alla som trafikerar körfältet. Styrning av trafiksignalerFrån att i början ha varit handmanövrerade, kom trafiksignalerna med tiden att styras automatiskt. Den enklaste baseras på ett fast tidsschema oberoende av trafiken. Nästa steg är direkt styrning av trafiken, bilar eller gående. Fotgängare, och ibland cyklister, måste ge sig tillkänna genom att trycka på en knapp eller styrplatta. Bilar och cyklar registreras genom givare i asfalten, som fungerar enligt principen elektromagnetisk induktion, dvs. de känner av om ett metallföremål passerar över dem. Fordonsstyrningen kan vara mer eller mindre avancerad, den enklaste är en styrning av den enskilda trafiksignalen medan mer komplicerade system tar in fordonsimpulser för ett helt gatunät till en central dator. I det senare fallet styrs signalerna av olika datorprogram som kan optimera trafiken i nätet så att till exempel tidsförbrukning för fordon i nätet eller avgasutsläpp och buller minimeras. Längs genomfartsleder är trafikljusen ibland koordinerade i en grön våg - ett fordon som körs med vägens högsta tillåtna hastighet kan då åka längs hela vägen utan stopp. Tillverkare av trafikljus
Se ävenSånger om trafikljusReferenserNoter
Tryckta källor
Externa länkar
|