Taiwans flagga, även känd som Republiken Kinas flagga (kinesiska 中華民國國旗 pinyinZhōnghuá Mínguó Guóqí), är röd med en vit solsymbol mot blå bakgrund i kantonen. Den används som civil- och statsflagga till lands samt som statsflagga och örlogsflagga till sjöss.[1]
Flaggan har sin egen sång som används bland annat vid olympiska spelen istället för statens officiella nationalsång. Orsaken till detta är trycket från Kina.[2][3]
Symbolik
Det övre kvarteret med den vita solen mot blå bakgrund formgavs 1895 av Lu Hao-tung, en medlem i Sun Yat-sens "Sällskap för att återuppväcka Kina", som avled samma år i ett av sällskapets misslyckade uppror i Guangdong. Solens tolv strålar står för framsteg, eftersom dygnet har tolv timmar enligt det traditionella kinesiska sättet att räkna. Denna flagga användes sedan som partifana för Sun Yat-sen nationalistiska parti Kuomintang.
När Sun Yat-sen grundade en rivaliserande regering i Guangzhou 1923 med syfte att ena Kina under Kuomintangs ledning lades ett rött fält till, som stod för den dominerande folkgruppen hankineser. Flaggan kallas ofta för "Blå himmel, vit sol, helröd mark" (kinesiska: 青天, 白日, 滿地紅?, pinyin: Qīng tiān, bái rì, mǎn dì hóng).
Sedan enpartisystemet föll i Taiwan på 1990-talet har det funnits tal om att byta flaggan för att den nuvarande har stark koppling med kuomintang och speciellt Taiwans aboriginals anser flaggan som en symbol av förföljelser.[5]
Andra flaggor
Presidentens flagga, utformad 1924 och officiellt antagen 1928.[6]
Vicepresidentens flagga.
Handelsflagga till sjöss åren 1947–1966. Nationsflaggan används numera som handelsflagga.
Allt om världens flaggor. Stockholm: Bonnier Impact. 2007. sid. 217. ISBN 91-85605-09-3
Williams, C. A. S. (1976[1941]) (på engelska). Outlines of Chinese symbolism and art motives: an alphabetical compendium of antique legends and beliefs, as reflected in the manners and customs of the Chinese (3d rev. ed.). New York: Dover Publications. Libris9080906. ISBN 0-486-23372-3
^Whitney Smith, och Alfred Znamierowski, All världens flaggor och statsvapen i färg, översatt av Paul Frisch (Stockholm: LiberFörlag, 1980), s. 56, 249.